Det metallpulver som förs in i tjocktarmen för att röntgenbilder ska kunna tas kallas bariumsulfat. Ämnet spelar en central roll inom radiologin och används ofta vid så kallade kontrastundersökningar av mag- och tarmkanalen.
Bariumsulfat är ett vitt, luktfritt och smaklöst pulver. Det blandas med vatten till en vätska som är lätt att svälja, vilket gör undersökningen relativt bekväm för patienten. Eftersom ämnet inte tas upp av kroppen passerar det genom tarmen utan att orsaka någon kemisk påverkan.
När patienten har sväljt bariumvätskan – eller fått den insprutad via ändtarmen i samband med en kolonkontrastundersökning – belägger bariumsulfaten tjocktarmens innerväggar. Detta gör att tarmens konturer blir tydligt synliga på röntgenbilderna.
Tack vare den höga tätheten i barium absorberar ämnet röntgenstrålningen effektivt och skapar en skarp kontrast mot de omgivande vävnaderna. Läkaren kan då noggrant granska tarmens form och struktur.
Kontrastundersökning med bariumsulfat hjälper läkare att upptäcka olika avvikelser i tjocktarmen, till exempel:
Undersökningen kan därmed vara ett värdefullt verktyg vid utredning av symtom som buksmärta, blödning eller förändrade tarmvanor. Idag kompletteras eller ersätts metoden dock allt oftare med koloskopi och datortomografi, men bariumkontrast används fortfarande i vissa situationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online