Magneter har använts för att behandla skador och främja välbefinnande i tusentals år, och intresset har växt ytterligare under de senaste decennierna i takt med att tekniken utvecklats i snabb takt. Smärta i muskler, leder och ben hör till de vanligaste användningsområdena för magnetterapi – så vanligt att magnetiska smycken numera blivit ett modeplagg för många.
Här går vi igenom historien bakom magnetterapin, hur den sägs fungera, vilka styrkor och typer som finns samt vad du bör tänka på innan du provar behandlingen.
De första dokumenterade fallen där magneter användes för hälsa och välbefinnande kommer från Kina, där de ofta kombinerades med zonterapi och akupunktur för att behandla olika åkommor. Magneter dök därefter upp i det antika Egypten, Indien och Grekland. Så småningom spreds kunskapen till Europa och USA, där Michael Faraday – ofta kallad biomagnetikens grundare – lade grunden för den moderna magnetforskningen under 1800-talet. Hans upptäckter inom elektromagnetismen utgör fortfarande en viktig teoretisk bas för dagens magnetiska behandlingsmetoder.
Magnetterapi innebär att magnetiska krafter används för att lindra smärta, förbättra sömnkvaliteten, öka energin och minska inflammation i kroppen. Behandlingen är helt naturlig och icke-invasiv, och går ut på att man placerar magneter mot den skadade kroppsdelens hud för att stimulera blodcirkulation, syresättning och läkning. Många anhängare menar även att magneterna hjälper till att återställa kroppens naturliga elektromagnetiska balans.
Enligt teorin bakom magnetterapin drar magneterna till sig metallpartiklar i kroppen. Blodet innehåller miljontals mikroskopiska järnpartiklar, som skulle dras mjukt mot magneterna – vilket i sin tur skulle öka flödet av blod, syre, endorfiner och andra läkande ämnen till det behandlade området. Effekten är oftast mycket lokal och beror på magnetens styrka, sammansättning och placering på kroppen. När starkare magneter placeras över stora blodkärl menas den elektromagnetiska energin kunna spridas längre och ge en mer systemisk effekt.
Magneter finns i olika styrkor, vanligtvis mellan 500 och 3 500 gauss (50–300 millitesla). För att tränga genom kroppsvävnaden och ha någon effekt bör en terapeutisk magnet ha en minimistyra på cirka 800 gauss (80 millitesla). Alla magneter som marknadsförs för hälsoändamål ska vara tydligt märkta med sin styrkeangivelse – kontrollera alltid detta innan köp.
Det finns flera sätt att använda magnetterapi vid muskel- och bensmärta. Den vanligaste metoden är att bära ett magnetarmband eller en magnetankelband. Andra alternativ för benen inkluderar:
Typer av bensmärta som ofta rapporteras respondra väl på magnetterapi är artros i knä och fotled, hälsporrar, smärta efter knäoperationer, perifer neuropati samt obehag från benbrott och andra skador.
Magneter kan störa elektronisk utrustning och bör därför aldrig användas av personer med pacemaker, andra implanterade medicinska apparater eller insulinpumpar. Magnetterapi rekommenderas inte heller under graviditet, eftersom effekterna ännu inte är tillräckligt undersökta.
Kom ihåg att den vetenskapliga evidensen för magnetterapi är begränsad och blandad – många användare vittnar dock om lindring. Använd magnetterapi som ett komplement och rådfråga alltid läkare vid långvarig eller svår smärta innan du påbörjar behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online