Ordet som härstammar från Tantalus är "tantalizera", som i svenskan oftast används i adjektivformen tantaliserande. Det beskriver något som retar och frestar – något som lockar och verkar nära, men som man ändå aldrig kan uppnå.
Tantalus var en gestalt i den grekiska mytologin, känd för sitt grymma öde. Som straff dömde gudarna honom att stå i en pool av klart vatten som sjönk bort varje gång han böjde sig ner för att dricka. Ovanför hans huvud hängde saftiga frukter som drog sig undan så snart han räckte upp handen för att plocka dem. Han stod alltså evigt omgiven av överflöd, utan någon möjlighet att stilla sin hunger eller törst.
Ur denna myt föddes ordet "tantalize", som på svenska blivit "tantalizera" respektive "tantaliserande". Att något är tantaliserande innebär att det frestar eller retar med ett löfte som förblir ouppfyllt – precis som vattnet och frukterna som alltid undvek Tantalus.
Myten lever vidare i svenskan även genom uttrycket "tantaluskval", som beskriver en plågsam situation där något eftertraktat finns inom räckhåll men ändå är ouppnåeligt. Få myter har på detta sätt satt så tydliga spår i vårt vardagsspråk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online