Svaret på frågan är den franske kirurgen och kirurgiske författaren Ambroise Paré (cirka 1510–1590), en av medicinhistoriens mest inflytelserika gestalter.
Paré föddes omkring 1510 nära Laval i Frankrike. Eftersom hans familj saknade medel för en klassisk utbildning – och latinkunskaper var ett krav vid universitetens medicinska fakulteter – blev han avvisad från medicinska skolor. I stället började han som lärling hos en barberare och lärde sig kirurgi genom praktiskt arbete. Den egentliga utbildningen fick han i fält, som militärkirurg i den franska armén, där han tjänstgjorde under årtionden av krig och deltog i ett stort antal fälttåg.
På 1500-talet stävjades blödningar efter amputationer oftast genom att såret brändes med glödjande järn eller kokande olja – en metod som orsakade ohyggliga smärtor och dödade många patienter i chock och infektion.
Paré återupptog och systematiserade användningen av ligaturer, det vill säga trådar som knöts kring blodkärlen för att stoppa blödningen. Metoden räddade tusentals soldaters liv och lade grunden för modern kärlkirurgi. Han införde dessutom en betydligt mildare behandling av skottskador med en salva av rosolja, äggvita och terpentin, som ersatte den brutala praxisen att hälla kokande olja i sår. Hans berömda valspråk var: ”Jag förband honom, Gud botade honom.”
Paré dokumenterade sina erfarenheter i flera epokgörande verk, bland annat om behandling av skottskador samt Les Dix Livres de la Chirurgie. Eftersom han valde att skriva på franska i stället för latin kunde även praktiserande fältskärer ta del av hans kunskap, vilket snabbade upp spridningen av nya metoder.
Hans rykte växte till den grad att han blev livmedikus hos fyra franska kungar: Henrik II, Frans II, Karl IX och Henrik III. Trots sin blygsamma bakgrund som barberarkirurg förändrade han därmed kirurgiken i grunden och räddade otaliga liv – både på slagfältet och i fredstid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online