
Reiki är en icke-invasiv komplementär och alternativ terapi som enligt sina utövare kan förbättra hälsa och välbefinnande genom "andlig helande beröring". Flera vetenskapliga studier har dock inte lyckats påvisa några bevis för dessa effekter.
Enligt reikins ursprungshistoria återupptäckte japanen Mikao Usui, född omkring 1865, år 1922 en forntida hands-on-behandlingsmetod som sägs skapa harmoni mellan kropp, sinne och ande. Metoden bygger på en kombination av buddhistiska influenser, shintoistiska rituella inslag, qi ("energi") ur kinesisk folktro samt den japanska beröringsmetoden Teate ("helande händer"), som var populär i Japan vid den tiden.
Usui gav sin metod namnet "reiki". Enligt utövarna flödar denna livsenergi kontinuerligt genom allt som lever. Har man låg livsenergi är man enligt läran mer benägen att bli sjuk eller känna stress, medan personer med höga nivåer av livsenergi anses ha större förmåga att må bra och hålla sig friska.
Nedan listas några av de hälsoeffekter som ofta åberopas av reikiutövare – det bör dock understrykas att ingen av dem har kunnat bevisas vetenskapligt:
Trots att många som provar reiki beskriver en känsla av lugn och avslappning har kontrollerade studier inte kunnat visa att metoden har någon specifik medicinsk effekt. De positiva upplevelser som rapporteras bedöms i regel bero på placeboeffekten, den lugnande miljön under behandlingen samt den mänskliga beröringen i sig – faktorer som visserligen kan kännas behagliga, men som inte utgör bevis för någon livsenergi. Personer med fysiska eller psykiska besvär rekommenderas därför alltid att söka etablerad vård, även om de samtidigt upplever att komplementära metoder som reiki ger dem trygghet och avkoppling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online