Enligt American Hippotherapy Association (AHA) kan hästfysioterapi, även kallad hippoterapi, spåras tillbaka till Hippokrates arbete redan på 400-talet f.Kr. Genom behandlingar med hjälp av hästen kan sjukgymnaster hjälpa patienter att förbättra sina motoriska färdigheter, exempelvis gång, sittande och stående.
Enligt webbplatsen Asociación de Equinotherapia Ismael Pinto var det den franske neurologen Chassaignac som år 1875 först beskrev ridningens terapeutiska fördelar. Han noterade tydliga förbättringar hos patienter med neurologiska sjukdomar samt hos paraplegiker, särskilt när det gällde balans och kroppsbehärskning.
Hästbaserade terapier började användas vid Storbritanniens Oxford-hospital i slutet av första världskriget, men det dröjde ända till 1960-talet innan metoden utvecklades till en fullvärdig form av fysioterapi. Enligt AHA tog hippoterapin sedan fart i Tyskland, Schweiz och Österrike under 1960-talet, medan amerikanska sjukgymnaster började utveckla egna hästterapier under 1970-talet.
Enligt AHA har fysioterapin med tiden utvecklats för att stärka bålkontroll, balans och muskelstyrka. Hästfysioterapi betraktas som särskilt värdefull eftersom patienten tvingas göra subtila justeringar i kroppen för att behålla balansen när hästen rör sig och växlar mellan olika gångarter. Denna naturliga rörelse stimulerar på så sätt muskler och nervsystem på ett sätt som är svårt att åstadkomma i en traditionell behandlingsmiljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online