Strukturell integration, allmänt känd som Rolfing, är en form av kroppsarbete som kombinerar manipulation av mjukvävnad med omträning av rörelsemönster. Målet är att befria kroppen från spänningar, kronisk smärta och stress – och att hjälpa kroppen att fungera mer effektivt som en helhet.
Rolfing bygger på en rad anatomiska principer som syftar till att åstadkomma specifika förändringar i en persons hållning och kroppsstruktur. Metoden utvecklades under 1950-talet av Ida P. Rolf, filosofie doktor och grundare av Rolfing Institute i Boulder, Colorado.
En klassisk Rolfing-serie består av tio sessioner, där varje session har ett tydligt fokusområde. Här är en genomgång av de tre första sessionerna:
I den första sessionen gör rolfingterapeuten en bedömning av klientens rörelsebegränsningar. Fokus ligger på att frigöra den ytliga fascian – det så kallade "kroppsstrumpan" som täcker hela kroppen och ofta begränsar rörligheten.
Med hjälp av dragning och kompression förlängs överkroppen ur bäckenet medan benen hålls avslappnade. Efter den första sessionen märker många en tydlig skillnad i sitt andningsmönster: andningen blir djupare och mer flytande, tack vare ett ökat syreflöde till blodet och cellerna.
Fascian som begränsar rörligheten i nacke och axlar behandlas också under denna session. Det ger klienten en känsla av att hänga fritt i kroppen, vilket i sin tur ofta leder till en djupare avslappning.
Den andra sessionen fokuserar på kroppens grund – fötterna och underbenen. Utgångspunkten är principen att gravitationen drar kroppen nedåt och att större delen av vikten vilar på hälenas baksida.
Rolfingterapeuten använder knytnävar, knän och armbågar för att applicera tryck på dessa områden. På så sätt öppnas begränsningar upp och strukturerna aligneras så att de stödjer kroppen på ett optimalare sätt.
Efter sessionen upplever klienterna ofta ett starkare stöd från fötter och ben samt en bättre kontakt med marken. Fotproblem och strukturella besvär, såsom plattfot eller höga fotvalv, tas också upp under den andra sessionen.
Den tredje sessionen ägnas åt sidokroppen – området som omfattar armhålan, bröstkorgen, sidan av nacken, höftens sida och muskelbandet som löper ner längs benet.
Dessa områden spänner sig och bär på mycket spänning vid känslomässiga utbrott, eftersom kroppen på så sätt skapar ett försvarsmekanism. Den tredje sessionen handlar om att "packa upp" dessa områden, som kan likna hoptrasslat rep, där vissa spänningar kan kopplas till känslomässiga upplevelser från det förflutna.
När spänningarna släpps frigörs rörelsen och avslappningen inträder. Session tre arbetar igenom alla muskler som löper längs kroppens sida, vilket ger friare rörelser och hjälper kroppen att släppa gamla, slitna försvarsmönster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online