Detoxplåster för fötter har sina rötter i reflexologin – en alternativmedicinsk metod som delar fotens undersida i zoner som ska motsvara kroppens olika organ. Enligt reflexologin finns det en direkt koppling mellan varje zon och dess motsvarande organ, och örtbehandlade plåster anses kunna dra ut gifter från kroppens organ via dessa fotzoner. Användningen av fotplåster uppstod i asiatiska kulturer, där de kombinerades med reflexologibehandlingar. Dock ifrågasätter moderna västerländska forskare plåstrens effektivitet.
Fotplåster innehåller vanligtvis någon form av trä- eller bambuvinäger i kombination med en blandning av örter och mineralet turmalin. Vilka örter som ingår varierar beroende på tillverkare. Takara, ett av de största märkena, använder bland annat eukalyptus, Saururus chinensis (ödlestjärt), svampar och majsstärkelse. Takara hävdar att ingredienserna har egenskaper som gör att de absorberar gifter från kroppen.
Plåstren är avsedda att bäras på natten under sömnen. Plåstret fästs vid fotvalvet med ett tygband. På morgonen tas det använda plåstret bort och kasseras. Behandlingen pågår i några dagar upp till två veckor. Dessa påståenden har inte bekräftats av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA), så det är upp till användaren och dennes alternativmedicinske behandlare att avgöra hur länge behandlingen ska pågå.
När plåstret tas bort är det mörkbrunt. Färgen tillskrivs de gifter som plåstret ska ha absorberat från de energikanaler (meridianer) som löper till och från foten. Fotplåstren sägs främja den allmänna hälsan samt lindra huvudvärk, trötthet, utslag, hudbesvär, yrsel, depression och en rad andra åkommor. Kundomdömen på Takaras webbplats rapporterar högre energinivåer och en allmän känsla av välbefinnande.
Det finns inget vetenskapligt stöd för påståendena om fotplåster, eftersom ingen studie har genomförts för att utvärdera deras effekter. Chris Woolston granskade fotplåster i en artikel från 2008 i Los Angeles Times med rubriken "Kinoki Foot Pads' Detox Claims Don't Stand Up to Science". Efter att ha testat plåstren på sina egna fötter applicerade Woolston en saltlösning på ett nytt plåster. Han fann att saltlösningen gav exakt samma färgförändring som när han använt plåstret på foten. Alice Park konstaterade i sin artikel "Detox Shmeetox" i Time Magazine att även destillerat vatten förvandlar plåstren till en lerig smet. Dessa två enkla hemmaexperiment väcker starka tvivel om fotplåstrens effektivitet.
Detoxplåster för fötter bygger på reflexologins principer och marknadsförs som ett naturligt sätt att avgifta kroppen. Även om många användare vittnar om positiva effekter saknas vetenskapliga belägg för att plåstren faktiskt tar upp gifter – färgförändringen kan enligt tester förklaras av enbart fukt. I slutändan är det upp till konsumenten att avgöra om ett detoxplåster för foten är rätt val, men den som överväger behandlingen bör göra det med realistiska förväntningar och gärna rådfråga en legitimerad vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online