Rabies är en virussjukdom som överförs via bett från ett infekterat djur. Sjukdomen kan förebyggas genom att vaccinera både sällskapsdjur och människor som löper hög risk att exponeras, exempelvis djurvårdare och veterinärer.
Rabiesviruset förekommer främst hos vilda djur, särskilt fladdermöss, men även tvättbjörnar, rävar och prärievargar kan bära på viruset. Bett från ovaccinerade sällskapsdjur är dock den vanligaste orsaken till att människor exponeras för rabies.
Symtom på rabies hos människor visar sig ofta inte förrän flera veckor eller till och med månader efter exponeringen. Vanliga tecken är huvudvärk, feber, smärta, trötthet, irritabilitet, hallucinationer, krampanfall och förlamning. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) leder rabies hos människor i de allra flesta fall till döden, vilket gör snabb behandling avgörande.
Vaccination skyddar inte bara sällskapsdjur utan kan även användas på människor som har blivit exponerade för viruset. Vaccinet framställs med hjälp av inaktiverat (dödat) rabiesvirus, vilket gör det säkert att använda.
Rabiesvaccinet ges i flera doser till exponerade personer. Den första dosen administreras omedelbart efter exponeringen, varefter ytterligare doser ges på dag tre, sju och fjortonde dagen. Tillsammans med den första dosen får patienten även så kallat rabiesimmunglobulin, som ger omedelbart skydd medan kroppen utvecklar egna antikroppar.
Möjliga biverkningar i samband med rabiesvaccin inkluderar svullnad, rodnad och klåda vid injektionsstället samt huvudvärk, buksmärtor, yrsel, muskelvärk, illamående, ledvärk, nässelutslag och feber. Allvarliga allergiska reaktioner eller andra livshotande komplikationer orsakade av vaccinet är mycket ovanliga, och nyttan av vaccinationen överväger i regel riskerna vida.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online