Pus (purulent exsudat) är en tjock, gulvit vätska som signalerar en aktiv, pågående infektion. Långt från att bara vara "fult," ger dess sammansättning och utseende värdefulla diagnostiska ledtrådar.
Vad pus består av
- Döda neutrofila – den primära komponenten, offerade under fagocytos.
- Bakterier – både levande och döda, de infektiösa agenter som driver responsen.
- Vävnadsdebris – nekrotiska celler och fibrin från slagfältet.
- Serumproteiner – ödemvätska, immunglobuliner, komplement.
- Makrofager – anländer senare för rensning och antigenpresentation.
Färg och konsistens: Diagnostiska ledtrådar
- Gul/kräm: Typiskt för vanliga bakterier som Staphylococcus och Streptococcus.
- Grön: Tyder på Pseudomonas aeruginosa (producerar pyocyanin pigment).
- Brun/illaluktande: Indikerar anaeroba eller blandad flora, ofta i nekrotiserande infektioner.
- Tunn/serös: Tidig infektion eller viral etiologi.
- Tjock/krämig: Etablerad bakteriell abscess.
Klinisk betydelse: Abscess vs. Cellulit
- Abscess: En avgränsad pusansamling som kräver incision och dränering (I&D) plus odling. Antibiotika ensamt tränger sällan in i kapseln.
- Cellulit: Spridande infektion utan diskret pus; behandlas med antibiotika.
- Sterilt pus: Sällsynt (t.ex. gikt, Behçets sjukdom); odlingar är negativa.
Ignorera aldrig pus. Det representerar en infektion som kräver källkontroll – dränering när möjligt – tillsammans med lämplig antimikrobiell terapi.
