Binnikemaskar orsakar sällan symtom hos sina mänskliga eller animaliska värdar. De flesta som bär på en binnikemask vet inte ens att de är infekterade, såvida inte parasiten växer för stor. Vid det skedet kan binnikemasken blockera tarmen eller orsaka brist på vissa vitaminer, till exempel B12. Flera olika binnikemaskarter kan infektera människor, bland annat dvärgbinnikemask, fiskbinnikemask, nötbinnikemask och svinbinnikemask. Den största är nötbinnikemasken, som kan bli upp till åtta meter lång i människans matsmältningskanal.
En binnikemaskinfektion hos människor börjar när man får i sig parasitens ägg eller larver. Det sker oftast genom att man konsumerar mat eller vatten som kontaminerats av avföring innehållande ägg eller larver. I många fall har den smittade personen ätit kött där larverna bildat cystor i muskelvävnaden och som inte tillagats till tillräckligt hög temperatur för att döda parasiterna.
Larverna kläcks när de väl befinner sig i kroppen. De migrerar sedan till tarmarna, oavsett om de intagits som larver eller kläckts från ägg inne i kroppen, och utvecklas där till vuxna binnikemaskar. I det här fallet orsakar infektionen sällan allvarliga hälsoproblem.
Om en människa däremot fungerar som mellanvärd för parasiten kan allvarliga komplikationer uppstå. Under utvecklingen i en mellanvärd bildar binnikemasklarverna cystor djupt inne i vävnaderna. Dessa cystor kan uppstå i hjärnan, ögat, levern eller andra organ och kan utlösa allergiska reaktioner samt andra allvarliga hälsoproblem.
Den vuxna binnikemasken kan växa flera meter lång och leva i upp till 20 år i tarmarna. Parasiten fäster sig vid tarmväggarna med hjälp av sitt huvud, den så kallade skolexen, som är utrustad med en sugskål och krokar. Vissa binnikemaskar passerar dock rakt genom matsmältningssystemet och lämnar kroppen via avföringen. Binnikemasken är en hermafrodit, vilket innebär att den har både manliga och kvinnliga reproduktionsorgan och förökar sig genom självbefruktning.
Bakom skolexen består binnikemasken av segment som kallas proglottider. Varje proglottid kan föröka sig och lägga ägg som passerar ut ur kroppen med avföringen. Proglottiderna kan också lossna från skolexen och lämna värdens kropp på egen hand. När de väl befinner sig utanför värden och rör sig i omgivningen lägger proglottiderna ägg på gräs och vegetation. Dessa ägg kan sedan oavsiktligt ätas av ett annat djur eller en människa, och livscykeln börjar om.
För att avbryta binnikemaskens livscykel används receptbelagda läkemedel. De vanligaste är prazikvantel, albendazol och niklosamid. Läkemedlen dödar de vuxna maskarna, men inte parasitens ägg. Eftersom det inte finns några läkemedel som dödar äggen är det extra viktigt med god hygien och noggrann handhavande under behandlingen för att undvika återinfektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online