
New Mexico hyser hundratals olika myrarter, och de räknas som några av de mest bekanta och talrikaste skadedjuren både utomhus och inomhus. Att kunna identifiera myror och förstå deras beteende är viktigt när du väljer bekämpningsmetoder och bete. Det är också bra att känna till skillnaderna mellan arterna – vissa är helt ofarliga, medan andra kan ge ett brännande och smärtsamt bett.
Bland de vanligaste myrorna som etablerat sig i New Mexico finns två inhemska arter och två införda arter. Här går vi igenom hur du känner igen dem och vad du bör tänka på om de dyker upp i ditt hem.
Den södra eldmyran mäter mellan cirka 3 och 6 millimeter (1/8 till 1/4 tum) och har en slät, svart kropp med ett huvud som ofta har en rik bärnstensfärgad ton. Arten har förhållandevis stora ögon och livnär sig på andra insekter, frukt, söt mat och frön.
Dessa myror bygger sina bon i mjuk, fuktig jord. Deras stackar ser ut som ojämna kratrar med flera öppningar, och du kan hitta dem under stora stenar eller till och med i trä. Om de tar sig in i hemmet finns de oftast i kryprum, inne i väggar och under mattunderlaget. Om arten känner sig hotad biter den – bettet är ofarligt men kan orsaka en smärtsam stickkänsla.
Den röda skördemryran blir ungefär 6 till 12 millimeter lång (1/4 till 1/2 tum), har en röd kropp och en rad av hår under det fyrkantiga huvudet. Det finns över 22 varianter av denna art, men den röda skördemryran är ursprungligen hemmahörande i sydvästra USA.
Arten lever av att samla föda, främst frön och döda insekter. Den trivs bäst i öppna miljöer som ofta saknar växtlighet. Till skillnad från många andra myrarter hittar du sällan den röda skördemryran inomhus – vilket är en fördel, eftersom dess bett är mycket smärtsamt och potentiellt farligt. Giften påverkar lymfkörtlarna, och om någon med svagt immunförsvar, exempelvis ett barn eller en äldre person, blir biten bör medicinsk vård sökas.
Den argentinska myran är en införd art och en av 17 myrarter som nu invaderar hem i New Mexico. Storleken varierar, men de blir oftast runt 2–3 millimeter långa (upp till cirka 1/10 tum). Färgen spänner från ljusbrun till mörkbrun.
Denna art är extremt anpassningsbar och kan bygga bon på många olika platser. Den föredrar fuktig jord och hittas ofta under byggnader och i sprickor i trottoarer. Eftersom den argentinska myran älskar sötfodig mat utgör den ett verkligt hot mot hushåll – den tar sig gärna in i kryprum och väggar. Även denna art har ett smärtsamt, stickande bett.
Den röda importerade eldmyran är en relativt ny skadegörare i New Mexico och är känd för sitt mycket aggressiva beteende. Myran är liten, med en rödbrun kropp och en mörk bakkropp. Du kan stöta på den i gräsmattor, längs trottoarer, i planteringsytor, parkeringsområden och runt huset.
Av alla myrarter i New Mexico ger ingen ett lika farligt bett som den röda importerade eldmyran. Den är extremt försvarsinriktad och anfaller direkt när den känner sig hotad. Råkar du av misstag störa deras bo riskerar du att angripas av hundratals eller till och med tusentals myror. Betten är smärtsamma och brännande eftersom myran utsöndrar ett nekrotiserande alkaliskt gift. Detta utgör ett allvarligt hot mot äldre och barn, som kanske inte hinner ta sig undan i tid.
Att lära sig skilja mellan dessa fyra myrarter gör det mycket lättare att välja rätt åtgärd vid ett angrepp. Inhemska arter som södra eldmyran och röda skördemryran lever oftast utomhus, medan de införda arterna – den argentinska myran och den röda importerade eldmyran – är mer benägna att ta sig in i hemmen. Vid misstanke om angrepp av eldmyror bör du alltid vara försiktig och överväga professionell skadedjursbekämpning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online