Tyfus är en bakteriell infektion som överförs till människor via parasiter, framför allt löss och loppor. Sjukdomen orsakas av bakterier ur släktet Rickettsia och förekommer i två huvudformer: epidemisk tyfus och murin tyfus (rattyfus). Trots det liknande namnet ska tyfus inte förväxlas med tyfoidfeber, som orsakas av en helt annan bakterie.
Epidemisk tyfus orsakas av bakterien Rickettsia prowazekii och sprids via kroppslöss. Historiskt har sjukdomen varit starkt förknippad med fattigdom, trångboddhet och krig, eftersom dessa förhållanden gynnar spridning av löss.
Sjukdomen inleds ofta plötsligt med hög feber, frossa, intensiv huvudvärk och muskelvärk (myalgi). Ett hudutslag på bålen och extremiteterna brukar uppträda 3–5 dagar efter feberdebut. Utslaget är först makulärt, alltså bestående av platta, röda fläckar, men kan i svårare fall bli blödande (hemorragiskt). Utan behandling kan epidemisk tyfus bli livshotande, särskilt hos äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Murin tyfus, även kallad endemisk tyfus eller rattyfus, orsakas av bakterien Rickettsia typhi och överförs via rattloppor. Infektionen är vanligtvis betydligt mildare än den epidemiska formen och ger feber, huvudvärk och ett makulärt utslag som inte blir blödande. Murin tyfus är sällan dödlig, men äldre och kroniskt sjuka kan drabbas hårdare.
Förebyggande arbete handlar framför allt om att undvika kontakt med löss och loppor:
Tyfus behandlas i regel med antibiotika, exempelvis doxicyklin, tetracyklin eller kloramfenikol. Behandlingen påbörjas ofta redan på misstanke om sjukdomen, eftersom laboratoriebesked kan dröja. En tidig diagnos och snabb insättning av antibiotika minskar risken för komplikationer och förkortar sjukdomsförloppet. Vid svårare fall kan även stödjande vård behövas, såsom vätsketillförsel och febernedsättande läkemedel.
Sök vård om du får hög feber och utslag efter vistelse i ett område där tyfus förekommer, särskilt om du har haft kontakt med löss eller gnagare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online