Fästingar och trombiculider tillhör båda klassen spindeldjur (Arachnida), som även omfattar kvalster, skorpioner och spindlar. Även om trombiculider liknar fästingar i vissa avseenden är de en helt annan typ av spindeldjur – de är larvstadiet av kvalster från familjen Trombiculidae. Som små parasiter fäster sig både fästingar och trombiculider vid andra varelser för att livnära sig på deras blod eller vävnad. Det finns dock många skillnader mellan de två, och för att kunna skilja dem åt är det viktigt att förstå deras fysiska egenskaper och beteenden.
Trombiculider är så små att de nästan är osynliga för blotta ögat – mindre än 0,17 mm i diameter. De är röda till färgen, men när de har ätit på en värd blir de gula. Fästingar är betydligt större; som vuxna mäter de vanligtvis cirka 1,5–6 mm. Fästingens kropp expanderar kraftigt under blodmatningen, och en fullblodsdrucken hona kan bli nästan 1 cm lång. Fästingar kan vara enfärgade eller flerfärgade, i nyanser som rött, blått, silver, svart eller brunt. Både fästingar och trombiculider har sex ben i larvstadiet, men åtta ben som vuxna.
Fästingar lever på blodet från människor och djur, exempelvis hjortar, fåglar, möss, nötkreatur, hästar och ödlor. De fäster sig vid värden med en stavliknande kroppsdel som kallas hypostom och använder den för att suga upp blod.
Trombiculider livnär sig däremot inte på blod utan på flytande vävnad. Även om de kan angripa människor föredrar de reptiler och fåglar. Deras sugorgan kallas stylostom och är, till skillnad från fästingens hypostom, ingen kroppsdel. Saliven innehåller ett matsmältningsenzym som bryter ner hudceller och får cellerna att förhärda runt bettet, vilket bildar ett slags sugrör som larven använder för att suga upp vävnad. Medan fästingar livnär sig på ryggradsdjur under hela sitt liv, gör trombiculider det bara i larvstadiet – som vuxna är de helt vegetariska.
Varmt tvålvatten tar effektivt bort trombiculider från kroppen. Genom att duscha eller bada direkt efter vistelse utomhus kan du avlägsna dem innan eller efter att de hunnit börja äta. Trombiculider som redan suger är lätta att ta bort genom att gnugga en handduk eller trasa över huden. Ofta borstas eller repas de av misstag bort av värden innan de avslutat sin måltid.
Fästingar kräver mer noggrant arbete att ta bort. Om du rör vid, klämmer eller krossar en fästing riskerar den att spruta in mer kroppsvätskor i huden. Använd därför pincett eller trubbig pincett och ta bort fästingen levande och hel. Greppa den lätt närmast huden och dra rakt uppåt i en lugn rörelse utan att vrida. Tvätta och desinficera bettstället ordentligt efteråt och lägg gärna på ett plåster.
En fästings bett kan överföra flera allvarliga sjukdomar, bland annat borrelia (Lymes sjukdom), fästingburen encefalit (TBE) och Rocky Mountain fläckfeber. Vanliga symtom är hög feber, muskelvärk, huvudvärk och utslag. Har du blivit biten av en fästing och får besvär bör du omedelbart söka vård.
Nordamerikanska trombiculider är inte kända för att sprida sjukdomar. Deras bett orsakar dock en intensivt kliande, röd svullnad på hudens yta. Klådan brukar vara som värst en till två dagar efter bettet. Risken finns att bettet blir infekterat om du kliar på det, så undvik att repa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online