Fästingnymfer befinner sig i det andra utvecklingsstadiet av fästingens livscykel. De har lämnat larvstadiet bakom sig men är ännu inte fullvuxna. Både människor och husdjur är attraktiva värdar för nymferna, som främst lever i skogs- och gräsmarker. Där fäster de sig vid förbipasserande värdar, borrar sig in i huden och suger blod.
Även om fästingnymfer inte rör sig i stora svärmar som många andra småkryp kan deras bett få allvarliga konsekvenser. Hela 90 procent av alla smittsamma fästingbett kommer från nymfer, vilket gör det extra viktigt att agera snabbt och korrekt när en fästing har fastnat i huden.
Använd pincetten med fin spets och greppa fästingen så nära huden som möjligt, gärna runt huvudet eller mundelen. Undvik att klämma åt kroppen, eftersom det kan pressa in bakterier i såret.
Dra stadigt och rakt uppåt i en jämn rörelse. Vrid inte fästingen, eftersom den då riskerar att gå av och delar av den kan bli kvar i huden.
Lägg nymfen i en burk och skruva fast locket ordentligt. Alternativt kan du spola ner den i toaletten, men kom ihåg att en läkare kan vilja testa fästingen om den bitna personen senare insjuknar. Fästingen dör så småningom i den slutna burken, men processen kan skyndas på genom att tillsätta lite desinfektionssprit i behållaren.
Tvätta såret noggrant med vatten och tvål, och glöm inte att också tvätta dina egna händer. Desinficera sedan området på huden med desinfektionssprit.
Följ upp bettstället och din allmäntillstånd under veckorna efter bettet. Borrelia (Lyme disease) och Rocky Mountain-fläckfeber kan överföras via bett från fästingar i nymfstadiet. I Sverige bör du dessutom vara uppmärksam på TBE. Kontakta vårdcentralen om du får rodnad som växer i storlek, feber, huvudvärk, ledvärk eller andra ovanliga symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online