Ingen vill hitta en fästing på kroppen, och ännu obehagligare är det att behöva ta bort en fästing som redan bitit sig fast. Men om det händer är behandlingen av bettet faktiskt enkel. Den verkliga faran med fästingbett är risken att smittas av borrelia – något dock inte alla fästingbär på. Fästingar trivs oftast i gräsbevuxna och varma miljöer, där de lever på att suga blod från djur.
Det bästa sättet att hantera fästingbett är att förebygga dem. Om du vandrar i skog eller går genom högt gräs bör du hålla kroppen täckt med kläder och spraya dig med insektsmedel. Kontrollera därefter kroppen noggrant direkt efter utflykten – särskilt under armarna, bakom knäna och i hårbotten.
Hittar du en fästing som bitit sig fast ska den tas bort så snart som möjligt. Greppa fästingen så nära huden som möjligt och vrid ut den försiktigt moturs. En pincett eller en särskild fästingplockare är ett bra hjälpmedel. Spara gärna fästingen i en försluten burk i frysen, ifall du senare behöver visa den för en läkare.
Till skillnad från spindel- och myggbett orsakar fästingbett sällan allergiska reaktioner. Efter att du tagit bort fästingen ska du rengöra området noggrant med tvål och vatten. Kontakta läkare endast om bettet blir rött och svullet, eller om du börjar må sämre.
Du kan applicera te träd-olja (tea tree oil) eller lavendelolja på bettet för att lugna och läka huden. Andra rekommenderar istället en antibiotikafri salvé för att skydda området.
Om bettet svider, kliar eller blir rött kan du lägga is på området i 10–20 minuter, ta ett antihistaminpreparat och smörja med kalaminkelotion för att lindra besvären. Kontakta alltid din läkare om symptomen inte försvinner, eller om du får en ringformig rodnad runt bettet – det kan vara ett tecken på borrelia och kräver medicinsk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online