
När en fästing biter sig fast gräver den in huvudet i värdens hud och börjar suga blod. De flesta fästingbett är ofarliga, men vissa fästingarter kan överföra allvarliga sjukdomar som borrelia och Rocky Mountain-fläckfeber. Oavsett risknivå bör fästingen alltid tas bort så snart som möjligt. Att ta bort en fästing är ett enkelt ingrepp som sällan kräver medicinsk hjälp.
Undersök alltid huden noggrant när du har varit ute en längre tid. Hos människor bör du särskilt kontrollera hårbotten, öronen, nacken, armarna och underbenen. Barn är extra utsatta om de leker i områden där fästingar trivs, exempelvis högt gräs och skogsland. Kom också ihåg att hundar, katter och andra husdjur kan drabbas av fästingbett och ta med fästingar inomhus via pälsen.
Har fästingen ännu inte bitit sig fast kan du enkelt plocka bort den med en pappersnäsduk. Har fästingens huvud redan borrat sig in i huden använder du istället en spetsig pincett:
När fästingen är borttagen tvättar du huden med tvål och vatten och applicerar ett desinficerande medel på bettet.
Använd aldrig tändstickor, vaselin, flytande tvål, nagellack eller nagellacksborttagare, insektsmedel eller bekämpningsmedel för att få loss en fästing. Dessa metoder är ineffektiva och kan till och med stressa fästingen, vilket gör att den sprutar ut mer smitta eller fastnar djupare. Om en liten del av fästingens huvud blir kvar i huden behöver du inte oroa dig – det kan enkelt tas bort på samma sätt som en flisa.
Kontakta vården omedelbart om fästingen suttit i huden i mer än 24 timmar, om utslag uppstår runt bettet, om bettet blir infekterat, eller om du får symtom som huvudvärk, feber, frossa, trötthet, muskel- eller ledvärk samt stelhet i nacke eller rygg.
Det är klokt att spara den borttagna fästingen i en lufttät behållare eller en zip-påse. Insjuknar du senare kan fästingen behövas för analys för att underlätta diagnos. Uppstår inga symtom inom en månad kan du tryggt kasta bort den.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online