Rocky Mountain spotted fever är en fästingburen sjukdom som orsakar feber, kräkningar och illamående, muskel- och huvudvärk samt aptitlöshet. I senare skeden tillkommer ett karakteristiskt utslag och diarré. Sjukdomen identifierades för första gången i slutet av 1800-talet i Idaho och utgör fortfarande ett hot mot folkhälsan.
Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) orsakas Rocky Mountain spotted fever av bakterien Rickettsia rickettsii, som överförs till människor via bett från infekterade fästingar. I USA bär två fästingarter på bakterien: den amerikanska hundfästingen (Dermacentor variabilis) och Rocky Mountain-trädfästingen (Dermacentor andersoni). I länder söder om USA kan även den bruna hundfästingen (Rhipicephalus sanguineus) och fästingen Amblyomma cajennense sprida sjukdomen.
Symtomen brukar utvecklas fem till tio dagar efter att den drabbade har blivit biten, vilket gör att smittan lätt kan missas i ett tidigt skede.
Sjukdomen fick ingen större uppmärksamhet inom medicinvärlden förrän sent under 1800-talet. Enligt National Institutes of Health identifierades den första gången i Snake River-dalen i Idaho år 1896. Bland lokalbefolkningen kallades den "svarta mässlingen", eftersom utslagen var mörka och påminde om mässling. Sjukdomen var utbredd i området och ledde ofta till döden.
På uppdrag av U.S. Public Health Service ledde doktor Howard T. Ricketts ett forskarteam in i Bitterroot-dalen i Montana, där sjukdomen förekom frekvent. Under primitiva förhållanden, i tält och stugor, lyckades Ricketts och hans team år 1906 bevisa att fästingarna var smittspridare. Efter att ha identifierat orsaken till sjukdomen utvecklade teamet också ett vaccin – ett banbrytende framsteg för sin tid.
För att främja fortsatt forskning kring sjukdomen lät delstaten Montana år 1928 bygga Rocky Mountain Laboratory, ett forskningslaboratorium i Hamilton i Montana. År 1931 förvärvade Public Health Service anläggningen, som år 1937 blev en del av Division of Infectious Diseases vid National Institute of Health. När flera andra divisioner anslöts till institutet år 1948 bytte organisationen namn till National Institutes of Health (NIH), som idag är ett av världens ledande medicinska forskningsorgan.
Trots de stora framstegen under tidigt 1900-tal fortsätter Rocky Mountain spotted fever att drabba människor. Historikern Victoria A. Harden, som skrivit en bok om sjukdomens historia, rapporterade att antalet fall ökade markant under 1970-talet, när militära träningsoperationer och turismen växte i områden där de smittbärande fästingarna finns naturligt.
Eftersom sjukdomen sprids av fästingar som vanligtvis dör i kallt vinterväder inträffar de flesta fallen mellan april och september. Intressant nog rapporteras flest fall i vad CDC kallar "South-Atlantic-regionen", som omfattar Delaware, Maryland, Virginia, West Virginia, North Carolina, South Carolina, Georgia, Florida samt District of Columbia. Fler fall registreras i North Carolina och Oklahoma än i någon annan delstat. Ironiskt nog är sjukdomen numera relativt ovanlig i själva Rocky Mountain-regionen, trots dess namn.
Med tiden ersattes vaccinet från Ricketts tid av behandling med antibiotika. Idag behandlas patienter med tetracyklinderivat, oftast dokycyklin. Behandlingen ska påbörjas så snart läkaren misstänker eller konstaterar diagnosen och fortsätta i minst tre dagar efter att febern lagt sig. Tidig behandling är avgörande, eftersom obehandlad sjukdom kan bli livshotande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online