Fästingar är parasitiska organismer som lever av näringen de får från en värddjurs blod. Även om de flesta människor ser dem som obehagliga skadedjur, spelar fästingar en viktig roll för att upprätthålla balansen i naturen. Trots att de ofta beskrivs som några av de mest motbjudande småkrypen på jorden, är deras funktion i ekosystemet betydelsefull.
Parasiter är organismer som livnär sig på och hämtar energi från en värdorganism, vanligtvis till värdens nackdel. Parasiter som fästingar, myggor, tarmmaskar och löss betraktas ofta som meningslösa blodsugare, men de fyller faktiskt en viktig funktion i ekosystemet.
Ekologer använder ofta fästingar och andra parasiter som indikator på hur friskt ett ekosystem är. Eftersom fästingar är beroende av många olika värddjur – möss, råttor, rådjur m.fl. – för att trivas och föröka sig, studerar forskarna fästingars populationsstorlek, utbredning och hälsa för att bättre förstå ekologiska trender.
Om en ekolog till exempel konstaterar att fästingpopulationen i ett visst område har minskat kraftigt under mer än tio år, kan han eller hon även förvänta sig att värddjurens populationer eller hälsa har försämrats – ett tecken på ett ekosystem i nedgång. Ökar fästingpopulationen däremot tyder det på att friska värddjur finns i området, vilket indikerar ett friskt och fungerande ekosystem.
Precis som fästingar speglar ett helt ekosystems hälsa kan de också avslöja hur det står till med enskilda djur. Fästingar är opportunistiska och angriper i princip vilken värd som helst, men de dras särskilt till sjuka, svaga och åldrande djur. När ett redan försvagat djur angrips tar fästingarna energi från värden och förvärrar därmed dess tillstånd. Detta skapar en ond cirkel som till slut kan leda till djurets död – antigen genom fästingangreppet självt eller genom att djuret blir lättare byte för naturliga rovdjur.
Fästingar fungerar som vektorer – tillfälliga bärare – för en rad smittsamma patogener. De är ett idealiskt transportmedel för mikroskopiska sjukdomsalstrare eftersom de får direkt tillgång till värddjurens blodbanor varje gång de suger blod.
Det mest kända exemplet är den amerikanska hjortfästingen (Ixodes scapularis), som förknippas med spridningen av borrelia. Andra exempel är den västamerikanska hjortfästingen (Ixodes pacificus), som sprider Rocky Mountain fläckfeber, och den australiska förlamningsfästingen (Ixodes holocyclus), som sprider fästingtyfus. Bland andra sjukdomar som fästingar kan överföra finns tularemi (harpest), fästingburen återfallsfeber, babesios, ehrlichios och fästingburen hjärninflammation (TBE).
Fästingar har också en betydelsefull plats i ekosystemets näringskedja. Fästingar och andra små parasitiska insekter är en omtyckt föda för fåglar, som ofta plockar fullsugna fästingar direkt från värddjurens kropp. Fästingar blir också byten för rovinsekter som spindlar och parasitsteklar, och de kan infekteras av rovlevande nematoder och svampar.
Fästingar utgör därmed en stark och viktig länk i näringskedjan: de tar upp näring från stora värddjur högt upp i kedjan och för vidare energin nedåt till mindre organismer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online