Vad är fästingburen återfallsfeber? Symtom, smitta och behandling

Fästingburen återfallsfeber är en bakterieinfektion som överförs av så kallade mjuka fästingar i släktet Ornithodoros. Bakterierna, som tillhör gruppen Borrelia spp., bäras av fästingarna och överförs till människor genom ett fästingbett. Sjukdomen förekommer främst i vissa delar av Afrika, Asien, Mellanöstern, Sydamerika samt i bergsområden i västra USA.

Symtom

De vanligaste symtomen vid fästingburen återfallsfeber är:

• Plötsligt insättande feber, huvudvärk, muskelvärk, svaghet och trötthet
• Febern varar vanligtvis i 3–10 dagar och kan sedan återkomma flera gånger – därav namnet återfallsfeber
• Andra symtom kan vara illamående, kräkningar, hudutslag och ledvärk

Smittvägar

Sjukdomen kan spridas på flera sätt:

• Bett från en infekterad mjuk fästing (Ornithodoros spp.) – den vanligaste smittvägen
• Blodtransfusion eller blodprodukter från en smittad person
• Medfödd smitta, det vill säga från mor till barn under graviditeten

Behandling

Fästingburen återfallsfeber behandlas oftast framgångsrikt med antibiotika, exempelvis doxyklin, penicillin eller erytromycin. Utöver detta ges stödjande vård för att lindra symtomen, såsom vätska och febernedsättande mediciner. Det är viktigt att kontakta vården tidigt, eftersom rätt diagnos snabbt kan leda till effektivt behandlingsresultat.

Förebyggande åtgärder

Du kan minska risken för smitta genom följande åtgärder:

• Undvik områden där fästingburen återfallsfeber är känd att förekomma
• Använd insektsmedel som innehåller DEET när du vistas i fästingtäta miljöer
• Bär skyddande kläder, exempelvis skjortor med långa ärmar och långa byxor
• Stick ner byxbenen i strumporna för att hindra fästingar från att nå huden
• Kontrollera kroppen noggrant efter vistelse utomhus
• Ta bort fästingar snabbt och på rätt sätt om du hittar någon

Sammanfattning

Fästingburen återfallsfeber är sällan dödlig, men det kan vara en allvarlig och besvärlig sjukdom. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förebygga komplikationer och återkommande feberepisoder. Resenärer och personer som bor i områden där sjukdomen förekommer bör därför alltid vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att minska risken för smitta.