Böldpesten, även känd som digerdöden eller Svarta döden, krävde under 1300-talet livet på cirka en tredjedel av Europas befolkning – ungefär 30–40 procent. Det motsvarar uppskattningsvis 25–50 miljoner människor under den värsta perioden av pandemin, åren 1347–1352.
Dödligheten varierade dock kraftigt mellan olika regioner. Medan vissa områden i södra Europa förlorade upp till hälften eller mer av sina invånare, klarade sig andra landsdelar betydligt bättre. De flesta historiker räknar med att mellan en tredjedel och hälften av Europas dåvarande befolkning omkom.
Räknas samtliga områden som drabbades av den andra pestpandemin – däribland Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien – uppgår det totala antalet dödsoffer i vissa beräkningar till så många som 150–200 miljoner människor. Det gör böldpesten till en av de dödligaste pandemierna i mänsklighetens historia.
Pesten orsakas av bakterien Yersinia pestis, som spreds via loppor som levde på svartråttor ombord på handelsfartyg. När smittan nådde europeiska hamnstäder som Messina, Marseille och Venedig år 1347 spred den sig snabbt längs handelsvägarna och hade inom några år nått stora delar av kontinenten.
Digerdöden fick enorma konsekvenser för det europeiska samhället. Arbetskraften minskade dramatiskt, vilket ledde till högre löner och ett successivt försvagat livegenskapssystem. Kyrkans auktoritet utmanades, och pesten lämnade djupa spår i konst, litteratur och religiöst liv i flera århundraden framåt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online