Giftormar är ovanliga i Indiana – i hela delstaten finns faktiskt bara fyra olika arter av giftiga ormar. I den norra delen av Indiana behöver du dock bara hålla utkik efter en enda art. Ändå är det klokt att känna till vilka giftormar du kan stöta på och att vidta försiktighetsåtgärder mot ormbett i områden där ormar trivs.
Den östliga massasauga-klappersnoken är en utrotningshotad art som lever i de sumpiga och kärrartade områdena i norra Indiana. Massasaugan tillhör familjen huggormar (pit viper), vilket innebär att den har en värmekänslig grop mellan ögonen och de breda näsborrarna på sidorna av ansiktet. Ormen har ett mörkt femkantigt mönster längs ryggen, en kraftig kropp och ett ännu bredare huvud. Den har ett mycket lugnt temperament och brukar bara bita en person som råkar trampa på den. Om du är noga med att undvika massasaugan kommer den sannolikt att undvika dig också – det är ingen konfrontatorisk orm.
Tre andra giftormar finns i Indiana: skogsklappersnoken (timber rattlesnake), den nordliga kopparhuvudsnoken (northern copperhead) och vattenmokasinsnoken (water moccasin). Precis som massasaugan tillhör dessa ormar familjen huggormar och har liknande kännetecken. De har kraftiga kroppar (de ser något feta ut), vertikalt avlånga pupiller och ett trekantigt huvud som är något bredare än kroppen.
Den nordliga kopparhuvudsnoken, Indianas vanligaste giftorm, har ett mönster av rostfärgade timglasformade fläckar. Vattenmokasinsnoken har ett karakteristiskt vitt parti inuti munnen och lever i träskområden i södra centrala Indiana. Skogsklappersnoken är utrotningshotad och har på senare tid endast setts i Brown County State Park.
Ormar är normalt inte aggressiva varelser. De föredrar i allmänhet att hålla sig borta från människor och bitar sällan om de inte blir provocerade – vilket oftast betyder att någon trampar på dem. Var extra uppmärksam i kärr, träsk och tätbevuxna skogsområden. Steg inte direkt över en liggande stock, eftersom du då kan trampa på en orm. Titta i stället över stocken innan du går förbi. Var också försiktig när du vänder på stora stenar, fallna stubbar och stockar, eftersom ormar kan vila under dem.
Om du blir biten av en orm ska du inte drabbas av panik. Sök omedelbart medicinsk hjälp men undvik aktivitet så mycket som möjligt – ju mer aktiv du är, desto snabbare kan giftet spridas i kroppen. Även om vissa giftormbett kan vara livshotande är de botbara om de behandlas med motgift kort efter bettet. Medan du väntar på vård bör du tvätta området noggrant med tvål och vatten för att minska risken för ytterligare infektion på bettstället. Även om det kan hjälpa vårdpersonalen att se vilken sorts orm som bet dig ska du inte försöka fånga ormen – det är inte värt risken att bli biten igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online