Kopparhuggormen (Agkistrodon contortrix) är en giftig orm som förekommer i centrala och östra USA. Det finns fem underarter av arten. Om ormen känner sig hotad kan den hugga utan någon som helst förvarning.
De flesta ormbed i USA orsakas av kopparhuggormar. Även om ett bett är mycket smärtsamt är det sällan livshotande för en vuxen människa. Hos barn och små djur kan dock allvarliga reaktioner uppstå – sök därför omedelbart medicinsk vård om ditt barn eller ditt husdjur har blivit bitet.
Kopparhuggormen blir vanligtvis 60–90 centimeter lång och har en svans som avsmalnar kraftigt mot spetsen. Honorna tenderar att vara längre än hanarna. Kroppen är ljusbrun, orange eller ibland rosaaktig och pryds av bruna timglasformade mönster längs hela kroppens längd. Buken har gråaktiga eller svarta fläckar som bildar ett marmorerat mönster. Nyfödda ungar har en klargul svansspets, som de använder för att locka till sig byten.
Kopparhuggormen är i princip en ensamlevande art, med undantag för parningssäsongen och vinterdvalan. Ormen trivs överallt där det finns gott om skydd, exempelvis i buskage, vedhögar eller träskmarker. Den är framför allt nattaktiv, särskilt under sommarmånaderna när kvällarna är varma och fuktiga, men kan även vara aktiv på dagtid, vanligtvis under vår och höst. Intressant nog går kopparhuggormen i vinterdvala tillsammans med andra ormar, även av andra arter.
Under parningssäsongen tävlar hanarna hårt om rätten att fortplanta sig. En hane måste slåss mot och besegra andra hanar för att få möjlighet att para sig, och en besegrad hane ger oftast upp sina försök. Honorna kan också själva utmana hanarna och vägrar para sig med hanar som drar sig undan från deras aggression. Parningssäsongen inleds antingen sent på våren eller tidigt på hösten. Honan föder normalt upp till 14 levande ungar per kull. Ungarna föds fullt utrustade med huggtänder och gift och är mellan 20 och 25 centimeter långa.
Tack vare sina värmekänsliga gropar i ansiktet kan kopparhuggormen upptäcka varmblodiga byten även i totalt mörker. Ormen äter endast cirka 10–12 måltider per år och livnär sig främst på gnagare, men den kan också ta ödlor, groddjur och fåglar. När bytet fångats injicerar ormen sitt gift, som bryter ner offrets blodkroppar och orsakar cirkulationskollaps. Därefter sväljer ormen bytet i sin helhet och smälter långsamt de näringsrika delarna av kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online