Den östra strumpebandsormen (Thamnophis sirtalis sirtalis) – en komplett faktaguide

Den östra strumpebandsormen är en av Nordamerikas mest spridda och lättkända ormar. Med sina karakteristiska längsgående ränder och sin anpassningsbara natur trivs den lika bra i fuktiga ängar som i stadsparker. Här får du en heltäckande genomgång av artens utseende, biotopval, föda och fortplantning.

Vetenskaplig klassificering

Vetenskapligt namn: Thamnophis sirtalis sirtalis
Ordning: Squamata (fjällbärande kräldjur)
Familj: Colubridae (snokar)

Storlek och vikt

Vuxna östra strumpebandsormar blir vanligtvis mellan 46 och 91 centimeter långa. Vikten ligger oftast på 57–227 gram, vilket gör arten till en smidig och lättrörlig orm trots dess relativt ansenliga längd.

Livslängd

I det vilda lever östra strumpebandsormar i genomsnitt 10 till 15 år. Vissa individer har dock dokumenterats bli upp till 20 år gamla, särskilt när tillgången på föda och gömställen är god.

Utseende

Arten har en slank kropp med slät och glansig hud. Grundfärgen varierar men är oftast mörkbrun eller svart, med en tydlig gul eller gulgrön rand som löper längs ryggen. Ett annat kännetecken är de gula eller orange halvmånformade markeringarna på huvudets baksida, som hjälper till att skilja arten från nära besläktade underarter.

Habitat

Den östra strumpebandsormen är extremt anpassningsbar och återfinns i många olika miljöer: ängar, skogar, träsk, kärr och till och med urbana områden. Den föredrar fuktiga, skuggiga platser med rikligt med täck vegetation där den kan gömma sig för rovdjur och vänta på byten.

Kost

Strumpebandsormen är köttätare. Dess diet består främst av små däggdjur som möss, sorkar och näbbmöss, men den äter även groddjur såsom grodor och salamandrar. Fisk, daggmaskar och insekter kompletterar menyn, vilket speglar artens breda jaktrepertoar.

Fortplantning

Östra strumpebandsormar blir könsmogna vid ungefär två års ålder. Parningen sker under vår och sommar, och honorna föder levande ungar mellan sensommar och tidig höst. En genomsnittlig kull består av 10–20 ungar, men vissa honor kan föda upp till hela 50 ungar på en gång – något som bidrar till artens stora spridning.

Bevarandestatus

Arten betraktas idag inte som hotad eller utrotningsbenägen. Lokala bestånd minskar dock i vissa regioner på grund av habitatförlust och fragmentering, samt på grund av predation från tamdjur och andra rovdjur. Att bevara fuktiga grönområden och sammanhängande naturområden är därför viktigt för artens långsiktiga överlevnad.