Ett bett från en vattenmokasin kan orsaka allvarliga vävnadsskador. Behandlas bettet inte omedelbart blir det smärtsamt och vävnaden kan börja dö. Ett bett som lämnas obehandlat i mer än 12 timmar, eller som behandlas på fel sätt, kan i värsta fall leda till döden.
Vattenmokasiner kallas ibland för bomullsmunnar (cottonmouth). Deras utbredningsområde sträcker sig genom södra USA, från Virginia till Texas, och de lever framför allt i våtmarker. De liknar ofta helt oskadliga vattensnokar, vilket gör det svårt att skilja arterna åt med blotta ögat. Ser du en orm är det bästa rådet att undvika kontakt och respektera dess revir.
Vattenmokasiner biter sällan om de inte känner sig hotade eller trängda. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC dör färre än 20 personer per år av ormbett i hela USA, men antalet bett som kräver sjukvård är betydligt större.
Vattenmokasinens gift påverkar blodet och kan bryta ner kroppsvävnad. Enligt Texas Poison Control Network är ormgift i grunden modifierad saliv som utvecklats för att snabbt kunna döda byten.
Blir du biten av en vattenmokasin är det viktigaste att försöka hålla dig lugn och stilla. North Carolina Cooperative Extension rekommenderar att man rör sig så lite som möjligt, eftersom rörelse får giftet att spridas snabbare i kroppen och kan orsaka omfattande vävnadsskador. Ta också av dig ringar, armband och åtsittande kläder nära bettstället innan svullnaden börjar.
Motgift (antivenin) som ges på en sjukvårdsinrättning är den mest effektiva behandlingen vid vattenmokasinbett. Sök därför alltid akut vård så snart som möjligt efter ett bett. Håll om möjligt den drabbade kroppsdelen under hjärtats nivå, och undvik att skära i såret, suga ut giftet, lägga is eller använda stasband – sådana metoder gör mer skada än nytta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online