Många föräldrar vill skydda sitt barn genom att inte berätta om cancerdiagnosen. Experter är dock eniga: oavsett hur ungt barnet är ska det få veta sanningen. De flesta barn anar redan att något är fel, och att inte veta vad kan skapa onödig oro och rädsla. Ärlighet från början lägger grunden för ett förtroendefullt förhållande under hela behandlingen. Låt föräldrarna berätta för barnet att det har cancer – ett barn behöver höra det av någon det känner och litar på. Hur mycket information ni delar beror på barnets ålder och vad du bedömer att barnet kan förstå.
Ett barn yngre än två år förstår inte begreppet cancer. Barnets största rädsla är att skiljas från sina föräldrar och att genomgå medicinska ingrepp som det inte förstår. Uppmuntra föräldrarna att lugna barnet med försäkran om att de inte överger det på sjukhuset, och att förbereda sjukhusbesöken genom att förklara i enkla ord vad som ska hända. Håll föräldrarna nära under behandlingen för att trygga och stötta barnet, och försök förklara ingreppen med enkla ord.
Barn i åldern två till sju år tror ofta att cancern orsakades av något de själva gjort. Förklara sjukdomen med tydliga, enkla ord. Berätta till exempel att kroppens celler behövs för att kroppen ska fungera normalt, men att cancerceller tränger undan de friska cellerna och gör barnet sjukt – och att dessa celler måste bort för att barnet ska bli bättre. Använd inte omskrivningar som "den stora C" eller "den elaka cancermusen", utan kalla sjukdomen helt enkelt cancer. Forsäkra barnet om att det inte har orsakat cancern och att föräldrarna inte lämnar det under behandlingarna. Förklara att man inte kan "fånga" cancer eller smitta andra, som vid mässling. Säg att ni gör allt för att smärtan ska gå över, och att vissa undersökningar kan göra ont men behövs för att barnet ska bli friskt.
Ett barn mellan sju och tolv år klarar en mer detaljerad förklaring av cancer. Var ärlig om den smärta som behandlingarna kan medföra, men informera också om möjligheterna till smärtlindring. Förklara medicinska begrepp på ett begripligt sätt: en tumör kan beskrivas som "en klump i kroppen", en röntgenundersökning som "en bild av kroppens insida" och kemoterapi som "en speciell medicin som gör sig av med cancern". Var öppen om de förändringar cancern kan innebära i vardagen, exempelvis begränsningar i viss idrott och vissa aktiviteter samt långa sjukhusbesök. Om barnet frågar om det kommer att dö av cancern, försäkra det om att ni gör allt i er makt för att förhindra det.
Tonåringar oroar sig ofta för hur cancern påverkar vardagen och det sociala livet – idrott, skola och relationer med vänner. Ge tonåringen en genomgripande förklaring av sjukdomen (utan obegripliga medicinska termer) och var beredd på detaljerade frågor. Försök involvera tonåringen i beslut om behandlingen och förklara noggrant för- och nackdelar med olika behandlingsalternativ. Utseendet kan vara mycket viktigt i den här åldern, så var ärlig om biverkningar som håravfall och viktnedgång.
Oavsett ålder gäller samma grundprinciper: var ärlig, använd ett åldersanpassat språk och låt barnet känna att föräldrarna alltid finns nära. En öppen dialog minskar rädslan och stärker förtroendet genom hela vårdtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online