Nasofarynxcancer är en cancerform som uppstår längst bak i näsan, nära skallbasen, i det område som kallas nasofarynx (översta delen av svalget). Nasofarynx är cirka fyra centimeter långt på varje sida och har ungefär en kubisk form. Hos vissa patienter inkluderar symtomen halsont, nästäppa, hörselnedsättning och/eller andningsbesvär. Eftersom symptomen ofta liknar vanliga förkylningar eller bihåleinflammation upptäcks sjukdomen ibland sent.
Vilken behandling som är lämplig vid nasofarynxcancer beror på cancerns stadium och hur långt cancercellerna har hunnit sprida sig. Sjukdomen klassificeras enligt det standardiserade system som tagits fram av American Joint Committee on Cancer. Systemet kallas AJCC- eller TNM-systemet, och tre faktorer bedöms för att fastställa rätt stadium:
Barn och vuxna med nasofarynxcancer behandlas i princip med samma metoder, vilka väljs utifrån denna stadiumindelning.
Vid tidig nasofarynxcancer består behandlingen oftast av riktad strålterapi. Externa strålknippen riktas då mot själva tumören. Lymfkörtlarna i nackens bakre del, nära tumören, behandlas också ofta med strålning – även om cancer i tidigt stadium per definition har ett N-värde på noll och ingen lymfkörtelpåverkan. Lymfkörtlarna strålas som en förebyggande åtgärd, för att säkerställa att ingen oupptäckt cancer finns kvar som annars skulle kunna orsaka återfall.
Vid mer avancerad nasofarynxcancer har cancercellerna spridit sig utanför nasofarynx, exempelvis till lymfkörtlar i halsen eller ovanför nyckelbenet. Denna mer avancerade form behandlas med en kombination av kemoterapi och strålning. Cisplatin är det vanligast förekommande cytostatikummet. Behandlingen följer normalt ett visst mönster: kemoterapi ges först i syfte att krympa eller döda cancerceller, därefter följer strålbehandling, och avslutningsvis ges ytterligare en kur kemoterapi.
Kemoterapi medför dock fler biverkningar än enbart strålbehandling, vilket kan påverka patientens livskvalitet. Det är därför viktigt att gå igenom vilka biverkningar som kan bli aktuella innan behandlingen påbörjas. Om kombinationsbehandlingen inte ger önskat resultat kan en halsdissektion, det vill säga en operation där lymfkörtlarna i halsen avlägsnas, komma ifråga.
Stadium IVC avser nasofarynxcancer som har spridit sig till delar av kroppen bortom svalget, halsen och lymfkörtlarna vid nyckelbenet – exempelvis lungorna, levern eller skelettet. Cancer i detta stadium är i allmänhet inte botbar, men den går att behandla. Kemoterapi ges i syfte att angripa cancercellerna både i nasofarynx och i metastaserna. Om inga cancerceller kan påvisas efter kemoterapin, ges strålning mot nasofarynx och lymfkörtlarna i halsen. Om den första kemoterapiomgången inte får bukt med sjukdomen kan alternativa behandlingsregimer prövas.
Om cancern återkommer efter att den första behandlingen lyckats kan ytterligare strålterapi vara ett alternativ, förutsatt att den ursprungliga strålbehandlingen var framgångsrik och att doserna kan hanteras säkert. I vissa fall är emellertid ny strålning för riskabel eller verkningslös – till exempel när vävnaderna redan fått hög stråldos. Då kan halsdissektion rekommenderas för att operativt avlägsna drabbade lymfkörtlar och cancerceller.
Vilken behandling som blir aktuell avgörs alltid individuellt tillsammans med en onkolog eller specialist inom huvud-halscancer. Faktorer som patientens allmäntillstånd, ålder, tumörens exakta läge och eventuell samtidiga sjukdomar väger in i beslutet. Många patienter får även stöd av ett multidisciplinärt team med läkare, sjuksköterskor, nutritionister och logopeder under behandlingstiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online