Blodet från en nyfödd babys navelsträng är en viktig källa till stamceller. Det innehåller rikliga mängder blodbildande celler som används vid transplantationer för patienter med lymfom och leukemi samt många andra sjukdomar. Dessa stamceller gör det möjligt att bilda nya blodceller och därmed stärka immunförsvaret hos cancerpatienter som genomgått kemoterapi eller strålbehandling. Till skillnad från det omdebatterade uttaget av stamceller från mänskliga embryon möts donation av navelsträngsblod av ett brett stöd. Antalet stora navelsträngsblodsbanker i USA ökar dessutom för varje år.
Navelsträngsblod har framför allt använts inom forskning och behandling av olika former av leukemi och lymfom. De goda resultaten vid dessa cancersjukdomar ger hopp om att många fler sjukdomar ska kunna gynnas av forskningen. Några av de mest spännande forskningsområdena idag rör äggstockscancer, småcellig lungcancer, testikelcancer, hjärntumörer och njurencancer – sjukdomar som hör till de allra svåraste att behandla. Nyblivna föräldrar uppmuntras ofta att donera sitt nyfödda barns navelsträngsblod till en offentlig bank, dels för etablerade behandlingar och dels för forskning. Förespråkare menar att navelsträngsblod kan vara nyckeln till att bota många livshotande sjukdomar.
Navelsträngsblod tas direkt efter förlossningen. Det samlas in efter att navelsträngen har klippts och stör på inget sätt förlossningen. Insamlingen utförs vanligtvis av den läkare som ansvarar för förlossningen och sker oftast med en spruta. Eftersom proceduren görs först efter att navelsträngen klämts och klippts påverkas varken barnet eller mamman. Insamlingen tar normalt bara ungefär fem minuter och omfattar mindre än en deciliter blod.
Sjukhuspersonalen frågar rutinmässigt nya föräldrar om de vill spara sitt nyfödda barns navelsträngsblod, och oftast får de en broschyr som beskriver processen. Föräldrarna informeras om privata och offentliga former av donation. Vid privat bankering betalar föräldrarna en avgift för att barnets navelsträngsblod ska tas om hand och lagras. Fördelen är att blodet då finns tillgängligt för familjen när som helst. Offentlig bankering är däremot gratis och innebär en donation som används för forskning eller behandlingar – föräldrarna behåller inga rättigheter till blodet. De flesta uppmuntras att välja offentlig donation, eftersom risken att barnet eller en familjemedlem någon gång behöver privatlagrat blod är liten, såvida det inte finns en genetisk orsak att spara det. Offentliga navelsträngsblodsbanker finns för övrigt både i USA och i Europa, bland annat i Sverige.
Många antar att navelsträngsblod rutinmässigt samlas in och används av läkare och forskare, men så är inte fallet. Navelsträngen kasseras om föräldrarna inte har undertecknat ett samtyckesformulär som tillåter att blodet samlas in och lagras. En annan vanlig missuppfattning är att det insamlade blodet behövs av barnet. Det stämmer inte, eftersom blodet endast tas efter att navelsträngen klämts och klippts.
Löftena kring stamceller inom den vetenskapliga forskningen är omfattande, och forskarna arbetar i hög takt vidare med den kunskap som samlats in och erfarenheterna från de behandlingar som utvecklats. Stamceller från navelsträngsblod kan utvecklas till vilken celltyp som helst som behövs i kroppen. På sikt finns det därför potential att återskapa hela organ och odla fram levande vävnad – något som skulle kunna förändra framtidens medicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online