Vem får donera benmärg? Krav och behörighet för givare

Benmärgstransplantationer används ofta som behandling mot vissa cancerformer och andra allvarliga sjukdomar. Vissa transplantationer kan utföras med patientens egen märg, men de flesta kräver en donation från en familjemedlem eller en okänd givare. Oavsett var den donerade märgen kommer från måste givaren först undersökas noggrant och uppfylla flera behörighetskrav innan donationen får ske.

Allmänna krav

För att ens övervägas som givare måste en person vara mellan 18 och 60 år gammal och ha en god allmänhälsa. Specifika riktlinjer för längd och vikt måste också uppfyllas. Kraftigt överviktiga personer löper större risk för komplikationer och betraktas därför inte som lämpliga givare. En blivande givare får aldrig ha testat positivt för eller lida av hiv/aids eller någon form av hepatit.

Medicinsk och social bakgrund

När en blivande givare uppfyller de allmänna fysiska kraven ställs utförliga frågor om den medicinska bakgrunden. Den undersökande läkaren vill bland annat veta om givaren har genomgått några operationer eller haft allvarliga sjukdomar. Givaren måste också redovisa vilka receptbelagda läkemedel han eller hon tar, samt om han eller hon någonsin haft magblödningar eller komplikationer i samband med narkos eller lokalbedövning.

Frågor om den blivande givarens sociala bakgrund är minst lika viktiga. Tidigare blodtransfusioner, tatueringar, piercingar och användning av sprutor som inte förskrivits av en läkare påverkar alla givarens behörighet och kan leda till att personen avvisas.

ABO- och vävnadstypning

När en blivande givare har godkänts i både den allmänna hälsokontrollen och granskningen av den medicinska bakgrunden genomför läkaren tester för att analysera personens blod. ABO-typning och vävnadstypning av proteinmarkörer i cellerna utförs vid detta skede.

Vid benmärgsdonation är HLA (Human Leukocyte Antigen) särskilt viktigt. Denna typ av protein hjälper immunförsvaret att identifiera främmande vävnader och initierar attacken mot dem. Ju närmare HLA-matchningen är mellan givare och mottagare, desto bättre är förutsättningarna för en lyckad transplantation.