Immunoterapi används redan idag för att behandla cancer, och forskningen på området går snabbt framåt. Behandlingsformen bygger på att stärka kroppens eget immunförsvar så att det bättre kan känna igen och bekämpa cancerceller. Flera olika typer av immunoterapi används i klinisk praxis eller studeras intensivt inom forskningen.
Immune checkpoint-hämmare är läkemedel som lossar immunförsvarets ”bromsar”. Normalt finns kontrollpunkter som hindrar immuncellerna från att attackera kroppens egna vävnader, men vissa cancerceller utnyttjar dessa mekanismer för att gömma sig. Genom att blockera kontrollpunkterna kan T-celler mer effektivt identifiera och angripa tumören. Kända exempel är pembrolizumab (Keytruda), nivolumab (Opdivo) och atezolizumab (Tecentriq).
Vid adoptiv cellterapi modifieras patientens egna immunceller, eller så samlas immunceller in från en givare. Cellerna aktiveras och förökas i laboratorium innan de infunderas tillbaka till patienten, där de söker upp och dödar cancerceller. De mest framgångsrika varianterna är CAR T-cellsterapi, där T-celler förses med en konstgjord receptor som riktar in sig mot specifika tumorantigener, samt TIL-terapi (tumor-infiltrerande lymfocyter), där lymfocyter från tumören odlas upp och återförs till patienten.
Cancervacciner syftar till att stimulera immunförsvaret och hjälpa det att känna igen samt attackera cancerceller. Vissa vacciner innehåller dödade eller försvagade cancerceller, medan andra baseras på cancerspecifika antigener eller genetiskt material som instruerar kroppens celler att producera tumorproteiner. Utöver behandlande vacciner forskas även på preventiva vacciner, exempelvis HPV-vaccinet som skyddar mot livmoderhalscancer.
Onkolytiska virus har genmodifierats för att selektivt infektera och förstöra cancerceller. När viruset förökar sig inne i en cancercell frigörs nya viruspartiklar som sprider sig till omgivande tumörceller. Detta leder till celldöd och aktiverar samtidigt ett kraftfullt immunsvar mot tumören. Ett godkänt exempel är talimogene laherparepvec (T-VEC), ett modifierat herpesvirus som används mot malignt melanom.
Kontrollpunktsmodulatorer stimulerar eller förstärker specifika immunceller så att de blir effektivare på att identifiera och eliminera cancerceller. Exempel på detta är agonister riktade mot vissa receptorer på immunceller, vilket ger dem en extra aktivitetssignal. Dessa läkemedel kombineras ofta med andra immunterapier för att öka den sammanlagda effekten.
Immunoterapi har förändrat cancer vården grundligt och gett nya hopp till patienter med tidigare svårbehandlade diagnoser. Behandlingen passar dock inte alla patienter eller alla cancerformer, och effekten varierar mellan individer. Forskningen fortsätter därför att söka svar på vilka patienter som gynnas mest, samt hur olika immunterapier kan kombineras med kirurgi, strålning och cytostatika för ännu bättre resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online