Två huvudbehandlingsparadigmer
Cancerbehandling kategoriseras brett efter räckvidd: riktar mot en specifik plats eller behandlar hela kroppen.
Lokal terapi
Riktar mot cancer begränsad till ett område.
- Kirurgi: Fysisk avlägsnande av tumör + marginal av frisk vävnad
- Strålbehandling: Högenergistrålar (fotoner, protoner) skadar cancercellers DNA lokalt
- Ablation/embolisering: Värme (RFA), kyla (kryo), eller blockera blodförsörjning (TACE) för lever/lungtumörer
- Topikal/Intrakavitär: Salvor (hud), instillationer (blåsa)
Bäst för: Tidiga stadier, lokaliserade solida tumörer. Kurativt syfte ofta möjligt.
Systemisk terapi
Läkemedel cirkulerar genom blodbanan för att nå cancerceller var som helst.
- Kemoterapi: Cytotoxiska läkemedel riktar mot snabbt delande celler
- Riktad terapi: Hämmrar specifika molekylära drivare (t.ex. EGFR, HER2, BCR-ABL, VEGF)
- Immunterapi: Checkpoint-hämmare (PD-1/PD-L1, CTLA-4), CAR-T-celler, bispecifika antikroppar
- Hormonterapi: Blockerar hormonreceptorer (ER/PR, AR) i bröst-/prostata cancer
- Antikropp-läkemedel konjugat: Riktad kemoterapi leverans
Bäst för: Metastaserad sjukdom, adjuvanta/neoadjuvanta inställningar, hematologiska maligniteter.
Kombinationsstrategier
De flesta kurativa regimer kombinerar modaliteter: t.ex. kirurgi → adjuvanta kemoterapi ± strålbehandling; eller neoadjuvanta systemisk terapi → kirurgi.
Beslutsfaktorer
- Cancertyp, stadie, molekylär profil
- Patientens allmänna tillstånd, komorbiditeter, preferenser
- Mål: kurativ vs. palliativ
- Tillgång till kliniska studier
En multidisciplinär tumörboard (kirurg, onkolog, strålbehandlare, patolog, radiolog) utformar vanligtvis den optimala planen.
