Cytostatika och kemoterapi: rutiner, dosering och säkerhet

Kemoterapi är den vanligaste termen för den grupp av läkemedel som används för att behandla cancer, även om begreppet tekniskt sett kan avse alla typer av mediciner. Det finns över 100 olika typer av kemoterapiläkemedel som används mot olika cancerformer. Många av dessa läkemedel har olika doseringsriktlinjer och olika tillvägagångssätt, men de delar flera gemensamma egenskaper.

Så fungerar cytostatika

Cytostatiska läkemedel verkar genom att störa cellernas reproduktion. När celler delar sig går de genom fem faser, vilka slutar med att cellen delas i två identiska celler med samma funktion. Kemoterapi avbryter en av dessa faser och hindrar därmed cellen från att dela sig.

Detta kan bromsa eller stoppa tillväxten av cancerceller i kroppen, men det är också orsaken till många av kemoterapins biverkningar, eftersom även andra celler som förnyas snabbt påverkas – exempelvis celler i benmärgen, mag-tarmkanalen och hårbotten.

Så ges behandlingen

Kemoterapi kan ges på flera olika sätt beroende på tumörens placering, cancertyp, tumörens storlek samt patientens hälsa och ålder. Den vanligaste metoden är systemisk behandling, det vill säga att läkemedlet injiceras i en ven (intravenöst) så att det sprids via blodet genom hela kroppen.

Behandlingen kan också ges i tablettform (oralt) eller som kräm (topikalt) direkt på huden. Vissa cytostatika injiceras direkt i tumören, medan andra infunderas i centrala nervsystemet, urinblåsan eller bukhålan.

Dosering

Vid dosering av kemoterapi måste flera motstridiga hänsyn vägas mot varandra. Läkemedlen kan vara giftiga och orsaka bestående skador på kroppen, exempelvis leverproblem eller hjärtsjukdom.

Högre doser kan vara mer effektiva för att döda cancerceller, men ökar samtidigt risken för biverkningar. Kroppen kan också behöva längre återhämtningstid efter högre doser, och under dessa perioder kan cancerceller börja växa igen. Lägre doser kan ges oftare och under längre tid, men kanske inte är lika effektiva. Dessa faktorer måste vägas samman, och beslutet bör grundas på vetenskapliga studier och patientens medicinska historik.

När ges behandlingen?

Kemoterapi kan vara den enda cancerbehandlingen, eller kombineras med kirurgi och strålbehandling. Det finns två olika benämningar beroende på när kemoterapin ges i förhållande till en operation:

• Adjuvant kemoterapi – ges efter att primärtumören tagits bort kirurgiskt. Syftet är att döda eventuella kvarvarande cancerceller efter kirurgi eller strålbehandling.
• Neoadjuvant behandling – ges före operationen. Syftet är att krympa tumörer som är för stora för att opereras bort, vilket kan göra operation möjlig.

Säkerhetsrutiner

Cytostatika kan vara skadligt för alla som vårdar en cancerpatient. Kontakt med läkemedlen kan påverka DNA och cellstruktur, orsaka hudirritation, öka risken för vissa cancersformer och störa ett fosters normala utveckling vid graviditet.

Använd alltid handskar, skyddskläder och skyddsglasögon vid hantering av cytostatika samt vid hantering av patientens avfall, eftersom kroppsvätskor från kemoterapipatienter kan innehålla spår av läkemedlen. Urin, svett och kräkas kan alltså utgöra en risk för omgivningen, särskilt under de första dygnen efter behandlingen.