Metoden för att bota eller behandla äggstockscancer beror på vilket stadium sjukdomen befinner sig i. Kirurgen bedömer hur mycket cancern har spridit sig i samband med att den avlägsnas. Under operationen tar kirurgen små vävnadsprover från bukhålan för att fastställa sjukdomens utbredning. Så mycket av cancern som möjligt tas bort, och beroende på stadiet avlägsnas antingen ena äggstocken och äggledaren, eller också livmodern, båda äggstockarna och äggledarna.
Det första målet med operationen är att stadieindela äggstockscancern. Därefter arbetar kirurgen med att avlägsna cancern från äggstocken och från så många andra ställen som möjligt. Detta kallas debulking, alltså tumörreduktion. Många kirurger och gynekologer är inte kvalificerade att utföra denna typ av ingrepp, därför bör patienten vända sig till en gynekologisk onkolog – en specialist på cancer i kvinnans fortplantningsorgan.
Målet är att inte lämna kvar några tumörer större än 1 cm. Patienter där mindre tumörrester blir kvar har betydligt bättre överlevnadschanser än de där större tumörmassor finns kvar.
Det är viktigt att komma ihåg att om äggstockarna och/eller livmodern avlägsnas under behandlingen kan patienten inte bli gravid i framtiden. Hon går dessutom in i menopaus om hon inte redan gjort det. Sjukhusvistelsen efter operationen varar vanligtvis tre till sju dagar, och normala aktiviteter kan återupptas efter fyra till sex veckor.
Kemoterapi är en andra form av behandling vid äggstockscancer och innebär att läkemedel ges för att döda cancercellerna. Vanligtvis får patienterna läkemedlen intravenöst, det vill säga direkt i blodet via en ven. De kan även ges genom så kallad intraperitoneal injektion, vilket innebär att läkemedlet förs in i bukhålan, eller via intramuskulär injektion eller i tablettform.
Ofta kombineras flera olika läkemedel under en behandlingsperiod på cirka tre veckor, eftersom olika läkemedel påverkar olika faser av cancercellens livscykel.
En nackdel med kemoterapi är att behandlingen, förutom att döda cancerceller, också skadar normala celler som röda och vita blodkroppar, hårstrån och blodplättar. Detta kan leda till anemi, illamående, diarré, kräkningar, leukopeni (brist på vita blodkroppar), tillfälligt håravfall samt trombocytopeni, det vill säga ökad blödningsbenägenhet orsakad av minskat antal blodplättar.
Strålbehandling används mer sällan vid äggstockscancer, eftersom många kvinnor diagnostiseras i ett sent skede då cancern redan spridit sig i bukhålan. Strålbehandling använder högenergetiska röntgenstrålar för att döda cancerceller, och hela området inom strålfältet måste täckas. Bukorgan som njurar, lever och tunntarm tål ofta inte de stråldoser som skulle krävas för att döda allt tumörvävnad.
Om cancern dock finns i en eller båda äggstockarna och ännu inte har spridit sig kan strålbehandling vara ett alternativ. Strålterapin ges antingen genom en strålningsapparat som fungerar på liknande sätt som en röntgenmaskin, eller genom att ett kemiskt ämne injiceras i bukhålan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online