Behandling av äggstockscancer innebär oftast en kombination av kirurgi och kemoterapi, och ibland även strålbehandling. Kemoterapi kan ge både kortvariga och långvariga biverkningar, vilket gör det viktigt att känna till vad som kan uppstå under behandlingens gång. Har du frågor eller funderingar är det alltid bäst att diskutera dem med din läkare, eftersom varje person reagerar olika på behandlingen.
Vid äggstockscancer finns flera sätt att administrera kemoterapi, beroende på situationen. Behandlingen kan ges intravenöst, alltså via en nål i blodet, eller som intraperitoneal kemoterapi. Intraperitoneal kemoterapi innebär att läkemedlen förs direkt in i bukhålan genom en tunn slang som är kopplad till en port under huden.
Intraperitoneal kemoterapi gör det möjligt att ge den mest koncentrerade dosen direkt till cancercellerna. Biverkningarna kan dock vara mer uttalade än vid traditionell intravenös behandling, bland annat buksmärta, illamående och kräkningar. Vissa kvinnor avbröt därför sin behandling i förtid på grund av de kraftiga biverkningarna. Samtidigt visar forskning att kvinnor med avancerad äggstockscancer som fick denna terapi levde längre än de som endast fick intravenös kemoterapi.
Standardbehandlingen vid äggstockscancer består vanligtvis av ett platinabaserat läkemedel i kombination med ett taxan. Det rör sig oftast om karboplatin (varumärke Paraplatin) och paklitaxel (varumärke Taxol). Om cancern inte svarar på denna behandling kan andra läkemedel övervägas, exempelvis bevacizumab (varumärke Avastin). Avastin stör blodförsörjningen till tumören, vilket hindrar den från att få näring och kan få den att krympa.
Kemoterapi ger ofta flera vanliga biverkningar oavsett vilket läkemedel som används. Behandlingen påverkar immunförsvaret och försvagar det ofta, vilket är anledningen till att det är extra viktigt att ta hand om sin hälsa och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder för att minska risken för infektioner. Låga blodvärden, särskilt trombocyter och vita blodkroppar, är också vanliga biverkningar. Alla kemoterapiläkemedel orsakar dock inte illamående och kräkningar.
Karboplatin orsakar ofta låga blodvärden, trötthet, håravfall och illamående. Mindre vanliga biverkningar inkluderar diarré, buksmärtor, munsår och perifer neuropati. Perifer neuropati innebär en betydande nedsättning av känseln i extremiteterna, som kan yttra sig som stickningar eller domningar.
Vanliga biverkningar av paklitaxel inkluderar illamående och kräkningar, diarré, håravfall, perifer neuropati, munsår och låga blodvärden. Mindre vanliga biverkningar är lågt blodtryck samt missfärgning av naglar eller nagelbäddar.
Upplever du svåra biverkningar, eller är du orolig för reaktioner eller möjliga interaktioner, är det bäst att prata med din läkare innan du påbörjar behandlingen.
Långsiktiga biverkningar kan variera beroende på läkemedel och individ. Inte alla drabbas av biverkningar, vare sig kort- eller långvariga. Har du funderingar kring möjliga långtidseffekter är det bäst att diskutera detta med din läkare. Några långsiktiga biverkningar som kan förekomma är nervskador (som ringningar i öronen, nedsatt minne och hörselnedsättning), sekundära cancerformer och blod i urinen.
Det är klokt att dokumentera dina behandlingar och eventuella biverkningar, både under aktiv behandling och under uppföljningen. På så sätt kan du enkelt dela viktig information med din vårdgivare och tillsammans hitta bästa möjliga strategi för din återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online