Strålbehandling är en vanlig och effektiv behandlingsmetod vid cancerous tumörer i hjärnan. Behandlingen använder högenergetisk strålning för att döda cancerceller, men den kan också påverka frisk hjärnvävnad. Beroende på dos, behandlingsområde och individuell känslighet kan biverkningar uppträda direkt under behandlingen, några veckor efteråt eller till och med flera år senare.
Strålning mot hjärnan orsakar ofta en tillfällig svullnad i hjärnvävnaden, så kallat ödem. Detta kan ge omedelbara symtom som huvudvärk, tal- och synsvårigheter samt yrsel. Din läkare kan ordinera kortisonpreparat (steroider) eller andra behandlingar som effektivt lindrar dessa besvär.
Vissa biverkningar visar sig inte förrän flera veckor eller månader efter avslutad behandling. Vanliga försenade besvär är sömnproblem, trötthet och nedsatt aptit. Dessa symtom utlöses av förändringar i hjärnan och brukar enligt American Brain Tumor Association gå över inom ungefär sex veckor, men i vissa fall kan det ta flera månader. Kontakta alltid din läkare om du upplever något av dessa besvär – det finns ofta mediciner och praktiska råd som kan hjälpa.
Vissa biverkningar kan uppstå månader eller till och med år efter avslutad behandling, beroende på förändringar i och skada på hjärnvävnaden. Psykologiska symtom som minnesproblem, koncentrationssvårigheter och förvirring kan utvecklas gradvis och förvärras över tid. Din läkare kan genomföra undersökningar och tester för att bedöma eventuella skador. Beroende på svårighetsgrad kan behandling bestå av medicinering eller i vissa fall kirurgi.
I sällsynta fall kan strålbehandling utlösa utvecklingen av nya hjärntumörer. Strålningen kan även påverka hormonbalansen, vilket kan leda till problem med sköldkörteln, fertiliteten och sockeromsättningen, samt svårigheter för kroppen att reglera vätskebalansen.
Barn är särskilt känsliga för strålningens biverkningar eftersom deras hjärnor fortfarande är under utveckling. För att skydda den kognitiva utvecklingen skjuter onkologer därför vanligtvis upp strålbehandling så länge som möjligt – oftast tills barnet fyllt tre år. När behandling inte kan undvikas används ofta anpassade doser och moderna tekniker för att minimera risken för långsiktiga skador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online