Glioblastom är en form av astrocytom – en elakartad (malign) hjärntumör som uppstår från stödjande nervceller som kallas astrocyter. Glioblastom klassificeras alltid som grad 4, eftersom det är den snabbast växande och mest aggressiva typen av astrocytom. Eftersom sjukdomen är så svårbehandlad fokuserar vården främst på att förlänga livet och lindra symtom, snarare än på att uppnå en fullständig bot.
Enligt American Cancer Society kan symtom på glioblastom omfatta huvudvärk, illamående, kräkningar eller personlighetsförändringar. Vissa patienter upplever även epileptiska anfall, synrubbningar eller svaghet i kroppens ena sida. Dessa symtom beror oftast på det tryck som den växande tumören utövar på omgivande hjärnvävnad.
Glioblastom diagnostiseras genom en kombination av bilddiagnostik och biopsi, det vill säga ett vävnadsprov. Enligt National Cancer Institute är magnetkameraundersökning (MRI) den mest effektiva metoden för att lokalisera tumörer. När tumören hittats tas ett vävnadsprov, antingen vid operation eller via en nålbiopsi, för att fastställa tumörens typ och hur aggressiv cancern är.
Standardbehandlingen enligt American Cancer Society består av kirurgi där man försöker ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålterapi och kemoterapi. Eftersom det ofta inte går att avlägsna hela tumören används även behandlingar som lindrar sjukdomens symtom – till exempel antiepileptiska läkemedel mot krampanfall och kortikosteroider för att minska svullnaden runt tumören.
Studier av långtidsöverlevnad visar att prognosen för glioblastom tyvärr vanligtvis är dålig. Även om aggressiv kirurgi i kombination med strål- och kemoterapi kan leda till remission, återkommer de flesta tumörer inom ett år efter behandlingens slut. Forskning som citeras av American Cancer Society och National Institutes of Health visar att endast omkring hälften av patienterna lever längre än ett år efter sin diagnos.
Kända riskfaktorer för glioblastom inkluderar tidigare strålbehandling mot huvudet samt vissa ärftliga genetiska sjukdomar. Enligt American Cancer Society har även miljö- och livsstilsfaktorer som mobilanvändning, exponering för elektromagnetiska fält och konsumtion av sötningsmedlet aspartam föreslagits som möjliga riskfaktorer. Hittills finns dock inga vetenskapligt bevisade samband mellan dessa faktorer och hjärncancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online