Anaerob glykolys innebär den partiella nedbrytningen av glukos i frånvaro av syre. Den energi som frigörs i processen lagras i form av adenosintrifosfat (ATP), kroppens universella energivaluta.
Trots att glykolys tekniskt sett kan ske utan syre betraktas glykolysen i hjärnan som strikt aerob. Hjärncellerna, framför allt neuronerna, har ett enormt energibehov och är nästan uteslutande beroende av en kontinuerlig tillförsel av glukos som primärt bränsle för att kunna utföra livsviktig neurotransmission och andra signaleringsprocesser.
Denna energiförsörjning upprätthålls huvudsakligen genom oxidativ fosforylering – en process som äger rum i cellernas mitokondrier och som kräver närvaro av syre för att kunna genomföras.
I hjärnan genomgår glukos två samverkande steg. Först sker en aerob glykolys, där glukosen stegvis bryts ner. Därefter följer en mitokondriell respiration, där produkterna från glykolysen bryts ner ytterligare. Med hjälp av syre genererar denna andra fas en betydligt större mängd ATP än själva glykolysen ensam kan leverera.
Till skillnad från många andra organ, som tillfälligt kan förlita sig på anaerob glykolys vid syrebrist, saknar hjärnan förmågan att växla över till denna alternativa energiprocess. Hjärnan är därför starkt beroende av en konstant syretillförsel – ett avbrott på bara några minuter kan leda till allvarliga och bestående skador på nervcellerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online