Solljus driver fotosyntesen och gör liv på jorden möjligt. För mycket sol kan dock skada just de celler som den gör möjliga – och orsaken är ultraviolett ljus.
Ultraviolett (UV) ljus består av våglängder mellan 40 och 390 nanometer, enligt boken Microbiology. UV-ljusets våglängder är kortare än de för synligt ljus (400–700 nm), men inte lika korta som de för röntgen- eller gammastrålning. Detta placerar UV-strålningen i ett energiområde som är tillräckligt kraftfullt för att interagera med – och skada – biologiska molekyler.
UV-ljus orsakar mutationer i tumörsuppressorgenen p53 samt frisättning av tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α). Enligt Huether och McCance kan detta försämra immunsystemets förmåga att övervaka och bekämpa hudcancer, vilket i sin tur ökar risken för tumörutveckling.
Incidensen av både basalcellscancer och skivepitelcancer korrelerar med den kumulativa exponeringen för UV-ljus under livet, enligt boken Understanding Pathophysiology. Med andra ord: ju mer total solexponering man samlat på sig, desto högre blir risken för dessa vanliga former av hudcancer.
Melanom ökar också med UV-exponering, men – i större utsträckning än basalcellscancer och skivepitelcancer – kopplas det till episoder av allvarlig, blåsorande solskada tidigt i livet. Intensiva solbränna under barndomen och ungdomen ökar alltså särskilt risken att utveckla melanom senare i livet.
UV-ljus kan även skada encelliga organismer. Enligt Jacquelyn G. Black, doktor i mikrobiologi, skadar strålningen de molekylära komponenterna i DNA och proteiner hos mikrober. Denna egenskap utnyttjas i praktiken inom desinfektion, där UV-lampor används för att oskadliggöra bakterier och virus.
Det atmosfäriska ozonskiktet (O3) minskar UV-ljusets skadliga effekter på celler, enligt boken Biology. Ozonet absorberar en stor del av den farliga UV-strålningen innan den når jordytan, vilket gör bevarandet av detta skikt avgörande för allt liv på planeten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online