Barnleukemi är en ovanlig sjukdom. Enligt den amerikanska cancerorganisationen American Cancer Society beräknades cirka 3 500 barn insjukna i leukemi under 2009. Trots att sjukdomen är sällsynt är den samtidigt den vanligaste cancerformen hos barn. Den femåriga överlevnaden varierar beroende på vilken typ av leukemi barnet har och ligger mellan 50 och 80 procent. Har du leukemi i släkten, eller har du lagt märke till ovanliga symtom hos ditt barn, är det viktigt att känna till fakta om barnleukemi.
Akut lymfatisk leukemi (ALL) är den vanligaste formen av leukemi hos barn. Akut myeloisk leukemi (AML) är mindre vanlig. De akuta formerna tenderar att utvecklas snabbt.
Kronisk myeloisk leukemi (CML) och kronisk lymfatisk leukemi (CLL) ses sällan hos barn. Dessa former växer långsammare än de akuta leukemierna. Juvenil myelomonocytisk leukemi (JMML) är mycket ovanlig och har en tillväxttakt som ligger mellan de akuta och kroniska formerna.
Benmärgen bildar stamceller, som utvecklas till mogna blodceller. När ett barn har leukemi skapar stamcellerna ett överskott av vita blodkroppar, som tränger undan de friskare cellerna. Enligt American Cancer Society vet forskarna ännu inte varför detta händer. Riskfaktorer som Downs syndrom, exponering för strålning och organtransplantation kan dock bidra till sjukdomens utveckling. Även ett barn vars syskon haft leukemi kan löpa högre risk att insjukna.
Ett barn med leukemi kan ofta känna sig trött på grund av brist på röda blodkroppar. Eftersom barnet saknar normala vita blodkroppar kan det ha svårt att bekämpa feber och infektioner. Och eftersom de onormala vita blodkropparna tränger undan blodplättarna kan barnet lätt få blåmärken eller börja blöda. Andra symtom är smärta i ben eller leder, svullen buk, viktnedgång eller andningsbesvär. Lägger du märke till flera av dessa symtom hos ditt barn bör du kontakta läkare omgående.
Om en läkare misstänker leukemi genomför hen en fullständig undersökning, inklusive ett blodprov. Blodprovet visar om barnet saknar röda blodkroppar och blodplättar samt om det finns för många vita blodkroppar. Därefter görs en benmärgsbiopsi. Vid denna undersökning förs en nål in i ett ben och ett prov av märgen tas ut. Ett laboratorium analyserar sedan provet för att se vilka typer av celler som finns i märgen. En datortomografi (DT) eller en röntgenundersökning visar läkaren om leukemin har spridit sig. För att avgöra om sjukdomen nått ryggmärgsvätskan görs en lumbalpunktion.
Behandlingen påbörjas när barnet har fått sin diagnos och läkaren vet vilket stadium leukemin befinner sig i. Behandlingen kan pågå i två och ett halvt till tre år och kan omfatta både kemoterapi och strålbehandling. Vid riktad läkemedelsbehandling ges barnet vissa läkemedel som angriper specifika delar av cancercellerna. Denna behandlingsform kan kombineras med kemoterapi. Benmärgstransplantation utförs när det finns risk för återfall, eller om ett återfall precis har inträffat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online