Nästan all livmoderhalscancer börjar med precancerösa cellförändringar i livmoderhalsen. Alla kvinnor som drabbas av sådana förändringar utvecklar dock inte cancer. Sjukdomen ger i regel inga symtom i ett tidigt skede, vilket gör att regelbundna cellprov (pap-test) är avgörande för att upptäcka förändringar i tid. Dödligheten är tydligt högre bland kvinnor som av olika skäl inte kan genomgå årliga gynekologiska undersökningar. Om du får en cancerdiagnos finns det flera olika sätt att bekämpa sjukdomen – vilken behandling som passar bäst beror framför allt på hur långt cancern har utvecklats.
Tidig livmoderhalscancer omfattar carcinoma in situ (CIS), som många betraktar som ett precanceröst stadium, samt stadierna 1A1 och 1A2. Om du vill kunna få barn i framtiden påverkar i hög grad vilken behandling läkaren rekommenderar. Vid CIS finns flera ingrepp att välja mellan, exempelvis laserskirurgi, LEEP (elektrokirurgisk konisering), kallknivskonisering och kryokirurgi (frysbehandling). Samma metoder kan användas vid stadium 1A1 och 1A2.
En konbiopsi, där en kegelformad bit av vävnaden tas bort, är ytterligare ett alternativ som kan användas i båda dessa tidiga stadier för kvinnor som önskar behålla sin fertilitet. Ingreppet avlägsnar den cancerösa tillväxten, men därefter krävs noggranna och regelbundna kontroller hos läkaren för att säkerställa att cancern inte växer tillbaka.
För kvinnor som inte planerar fler barn rekommenderas ofta hysterektomi, det vill säga borttagning av livmodern, för att hindra cancern från att fortsätta växa och sprida sig till andra delar av kroppen. Även om ett annat ingrepp valts i första hand rekommenderas oftast hysterektomi när barnplaneringen är avslutad. Vilken typ av hysterektomi som utförs beror på hur djupt cancern sitter i livmoderhalsens celler.
Även efter operationen är regelbundna kontroller viktiga, särskilt om cancern orsakats av HPV. Även om det är ovanligt kan cancerceller återkomma efter en hysterektomi och påverka slidan eller omgivande vävnader och lymfknutor.
Vid stadium 1B1 och 1B2 rekommenderas radikal hysterektomi. Vid denna operation tas livmodern, livmoderhalsen, äggstockarna och lymfknutorna i bäckenregionen bort. I detta stadium rekommenderar de flesta läkare också borttagning av ytterligare lymfknutor. Efter operationen kan dessutom strålbehandling och/eller kemoterapi ges som komplement.
Stadium 2 och 3 av livmoderhalscancer behandlas betydligt mer aggressivt än tidig cancer. Behandlingen kombinerar vanligen hysterektomi med strålbehandling och/eller kemoterapi. Strålningen ges ofta i form av brakyterapi (inre strålbehandling) eller så kallad seeding, där radioaktiva kapslar placeras i eller nära tumören.
Lymfknutor behöver ofta tas bort i dessa stadier eftersom de normalt är engagerade. De borttagna lymfknutorna analyseras sedan för att se om de innehåller cancerceller. Om cancer påvisas i bäckenets lymfknutor bör även andra delar av kroppen undersökas för att säkerställa att cancern inte spridit sig, följt av noggrann och långvarig uppföljning.
Liksom vid de flesta cancersjukdomar som hunnit utvecklas betraktas livmoderhalscancer i stadium 4 som obotlig. Cancern har då spridit sig till andra delar av kroppen. Kampen fokuserar i detta skede på att krympa tumören för att förlänga livet och förbättra livskvaliteten, vilket sker genom strålbehandling och kemoterapi.
Det bästa skyddet mot livmoderhalscancer är förebyggande. HPV-vaccination skyddar mot de virustyper som orsakar största delen av all livmoderhalscancer, och regelbundna gynekologiska cellprover gör att förändringar kan upptäckas och behandlas innan de utvecklas till cancer. Kombinationen av vaccination och regelbundna screeningar har visat sig minska risken för sjukdomen avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online