Livmoderhalscancer är en av de vanligaste cancerformerna bland kvinnor världen över. Enligt National Cancer Institute i USA drabbas ungefär en av 145 kvinnor av sjukdomen. År 2008 diagnostiserades över 11 000 nya fall i landet, och nästan 4 000 kvinnor dog av sjukdomen samma år. Tyvärr ger livmoderhalscancer ofta inga tydliga symtom förrän den har hunnit utvecklas, men regelbundna cellprovsundersökningar (pap-test) har avsevärt ökat chanserna att upptäcka cancern tidigt.
Livmoderhalscancer angriper vävnaderna runt livmoderhalsen, den del som förbinder livmodern med slidan. Enligt American Cancer Society är sjukdomen vanligast hos medelålders afroamerikanska och latinamerikanska kvinnor. Den största riskfaktorn är infektion med humant papillomvirus (HPV), ett mycket vanligt sexuellt överförbart virus. Statistik publicerad i Journal of the American Medical Association visar att 26,8 procent av kvinnorna mellan 14 och 59 år bär på viruset. Det är dock viktigt att komma ihåg att HPV inte leder till cancer hos alla smittade – de flesta infektioner läker ut av sig själva.
I sina tidiga skeden ger livmoderhalscancer oftast inga märkbara symtom alls. När sjukdomen fortskrider kan den orsaka blödningar eller fläckar utanför menstruationen, kraftigare mens, smärtor samt onormal flytning från underlivet, enligt American Cancer Society. Cantern upptäcks oftast i samband med det årliga gynekologiska besöket, då ett cellprov tas från livmoderhalsen och analyseras för eventuella förändringar. Precis som vid många andra cancerformer är tidig upptäckt avgörande för prognosen och möjligheten till bot.
Om cancern upptäcks tidigt finns flera behandlingsmöjligheter. Läkaren kan utföra kryokirurgi eller laserkirurgi för att döda cancercellerna på livmoderhalsen. Vid kryokirurgi appliceras flytande kväve direkt på livmoderhalsen, vilket fryser och förstör de sjuka cellerna. Laserkirurgi använder i stället en laserstråle som bränner bort cancercellerna. Båda metoderna används främst vid stadium 0 av sjukdomen. Kvinnor med stadium 1A kan behandlas med konisering, ett biopsiförfarande där en kegliformad bit vävnad tas bort, eller med hysterektomi – kirurgisk borttagning av livmodern och livmoderhalsen.
Vid mer avancerade former av livmoderhalscancer kombineras oftast strålbehandling, cytostatika (kemoterapi) och/eller hysterektomi. Strålbehandling riktar starka röntgenstrålar mot tumören och kan ges utifrån eller inifrån. Vid extern strålterapi känns behandlingen likt ett vanligt röntgenprov, medan intern strålterapi innebär att radioaktivt material placeras direkt på eller intill det cancerdrabbade området. Strålningen ges ofta i kombination med kemoterapi, som antingen injiceras i blodet eller tas i tablettform. Din läkare tar fram en individuell behandlingsplan utifrån hur långt sjukdomen har utvecklats.
Forskaren Eileen Dunne vid amerikanska CDC har fastställt att upp till 70 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av två specifika HPV-stammar. År 2006 godkände FDA vaccinet Gardasil – det första vaccinet som skyddar mot HPV och därmed kan minska förekomsten av livmoderhalscancer. Amerikanska myndigheter rekommenderar att flickor vaccineras från 11 års ålder; i Sverige erbjuds numera HPV-vaccin gratis till alla barn inom det allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccinet ges i tre doser under sex månader. Det skyddar inte helt mot viruset eller cancern, men National Cancer Institute bedömer att vaccinet kan minska dödligheten i livmoderhalscancer med upp till 60 procent. Utöver vaccination är regelbundna gynekologiska kontroller och cellprov det viktigaste verktyget för att upptäcka förstadier till cancer i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online