Tidiga tecken och symtom på livmoderhalscancer – vad du bör veta

Livmoderhalscancer uppstår till följd av onormal celltillväxt på livmoderhalsen – den smala nedre delen av livmodern som öppnar sig mot slidan. I sina tidiga stadier påverkar cellförändringarna oftast bara det översta cellskiktet på livmoderhalsen, och då är sjukdomen nästan 100 procent botbar. Sprider sig förändringarna däremot till djupare cellskikt minskar möjligheterna att stoppa sjukdomen kraftigt.

Betydelse

Ungefär 13 500 kvinnor diagnostiseras årligen med livmoderhalscancer världen över, och nästan 4 500 av dessa kvinnor avlider eftersom sjukdomen upptäckts för sent. De flesta fall orsakas av ett långvarigt infektionsmed HPV-viruset, som är en av de vanligaste sexuellt överförbara infektionerna.

Vikten av tidig upptäckt

Livmoderhalscancer är i princip helt botbar om den upptäcks i ett tidigt skede och behandlas snabbt. Ett onormalt cellprov (Pap-test) är oftast det bästa och första sättet att upptäcka att något inte står rätt till. Sedan cellprovsprogrammen infördes har dödligheten i livmoderhalscancer minskat med hela 75 procent. Regelbundna gynekologiska undersökningar och screening är därför avgörande för att kunna sätta in behandling i tid.

Symtom

Ett onormalt resultat vid cellprovstagning kan betraktas som det första tecknet på livmoderhalscancer. I takt med att sjukdomen fortskrider kan kvinnor uppleva:

• Oregelbundna blödningar utanför menstruationen
• Smärta i bäckenregionen
• Blödningar i samband med samlag
• Onormal flytning från slidan

Om du upplever något av dessa symtom bör du kontakta din vårdcentral eller gynekolog så snart som möjligt för utredning.

Vilka löper risk?

Kvinnor som inte besöker gynekolog regelbundet löper större risk att utveckla sjukdomen odiagnostiserad. Även rökare och personer med sexuellt överförbara infektioner har förhöjd risk. Dessutom visar statistiken att afroamerikanska kvinnor drabbas av livmoderhalscancer dubbelt så ofta, vilket delvis kan förklaras av skillnader i tillgång till screening och vård.

Behandling

Behandlingen av livmoderhalscancer anpassas efter sjukdomens stadium och kan omfatta flera olika metoder:

• LEEP (loop-elektrokirurgisk excision): avlägsnande av förändrad vävnad med en elektrisk trådslinga
• Konisation: kirurgisk borttagning av en konformig bit av livmoderhalsen
• Hysterektomi: kirurgiskt borttagande av livmodern
• Kryokirurgi: frysning av onormal vävnad
• Elektrokauterisering: bränning bort av förändrade celler med elektrisk ström

I mer avancerade stadier kan även strålbehandling och kemoterapi behövas. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto skonsammare blir behandlingen och desto bättre är prognosen.