Radon är grundämne nummer 86 i periodiska systemet – en radioaktiv ädelgas som bildas när uran sönderfaller naturligt. I USA uppskattas exponering för naturligt förekommande radon inomhus vara den näst största orsaken till lungcancer, efter tobaksrökning. Hur stor risken är beror framför allt på gasens koncentration i luften, men långvarig exponering är en väl dokumenterad cancerrisk. Uppskattningsvis har 6–7 procent av alla amerikanska hem ohälsosamt höga radonhalter, men det positiva är att åtgärda problemet oftast är relativt enkelt.
I naturen bildas radon i den så kallade sönderfallskedjan från uran-238 som finns naturligt i marken. Uran förekommer normalt endast i mycket små koncentrationer – några få miljondelar (ppm). När uranet sönderfaller radioaktivt bildas med tiden isotopen radium, och när radiumet fortsätter längs kedjan uppstår slutligen radongasen. Eftersom uran-238 har en mycket lång halveringstid – cirka 4,5 miljarder år – kommer radon att fortsätta vara ett bestående hälsoproblem långt in i framtiden.
När sönderfallskedjan nått fram till radon gör gasformiga tillståndet att atomerna kan tränga ut ur jord och berg och stiga uppåt. Finns det en byggnad i vägen kan radonet tränga in genom sprickor och ojämnheter i grunden. Även underjordiska gruvor kan utgöra betydande källor till radonexponering för arbetare som vistas under jord.
När radon sönderfaller avger det alfapartiklar. Utanför kroppen är dessa partiklar relativt harmlösa, men inuti kroppen kan de orsaka allvarliga skador på cellernas DNA – till exempel när luft som innehåller radon andas in i lungorna. Alfapartiklarna kan sätta igång kedjereaktioner som bryter de kemiska bindningar som håller ihop DNA-kedjan, vilket leder till fel i cellens genetiska kod.
Skador på DNA-strängen kan ibland repareras av kroppen själv, men inte alltid. Ofta dör celler med skadat DNA, men ibland kan den skadade koden istället få en cell att börja dela sig okontrollerat. Ju mer radon som andas in, desto fler alfapartiklar avges i lungorna, fler celler skadas och risken ökar att någon av dessa celler så småningom utvecklas till cancer.
Det finns två måttenheter för radons strålningsfara. Den första är pikocurie (pCi), som mäter strålningens intensitet. I USA har myndigheten EPA fastställt en åtgärdsnivå på 4 pCi per liter luft – alltså den koncentration där radonåtgärder krävs. Det andra måttet, becquerel (Bq), anger antalet radioaktiva sönderfall per sekund i ett visst utrymme. Här ligger åtgärdsnivån på 150 Bq per kubikmeter. Båda måtten räcker för att avgöra om radonhalten i ett hem är ohälsosam. I Sverige använder Strålsäkerhetsmyndigheten becquerel och rekommenderar att radonhalten inomhus hålls under 200 Bq/m³ i befintliga byggnader och under 100 Bq/m³ i nybyggda hus.
En bedömning av radonrisken börjar alltid med en radonmätning. Radontestkit kan köpas online och i många butiker och skickas sedan till ett laboratorium för analys. Totalkostnaden för kitet inklusive laboratorieavgift ligger vanligtvis på cirka 20–50 dollar.
Åtgärder för att sänka radonhalten innefattar bland annat förbättrad ventilation, tätning av synliga sprickor i grunden samt ofta installation av en sugfläkt som drar ut den radonrika luften från området under husgrunden utomhus, innan den hinner tränga in i bostaden. Genom att kombinera dessa metoder kan radonhalten i de flesta hem sänkas till trygga nivåer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online