Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna i världen och uppstår när celler i lungorna börjar växa okontrollerat. Sjukdomen har sällan en enskild orsak – i stället samverkar ofta flera riskfaktorer över tid. Nedan går vi igenom de tio viktigaste faktorerna som kan öka risken att drabbas.
Tobaksrök är den absolut största orsaken till lungcancer världen över och ansvarar för cirka 80–90 procent av alla fall. Röken innehåller över 7 000 kemiska ämnen, varav många är kända cancerframkallande. Dessa ämnen skadar arvsmassan (DNA) i lungcellerna, vilket kan leda till mutationer som så småningom utvecklas till cancer. Risken ökar med antalet cigaretter per dag och antalet rökår.
Radon är en radioaktiv gas som finns naturligt i mark och berggrund och som kan läcka in i byggnader genom grund och kryprum. I många länder, bland annat USA, är radon den näst största orsaken till lungcancer efter tobaksrök. Exponering sker framför allt inomhus, i bostäder, arbetsplatser och andra byggnader, särskilt där ventilationen är bristfällig.
Asbest är ett mineral som tidigare användes flitigt i byggmaterial, exempelvis isolering och takplattor. Inandade asbestfibrer kan fastna i lungvävnaden, där de orsakar inflammation och DNA-skador som med tiden kan leda till cancer. Även om asbest numera är förbjudet i många länder finns det fortfarande kvar i äldre byggnader.
Luftföroreningar från trafik, industrier och kraftverk bidrar till ökad risk för lungcancer. Fina partiklar och andra skadliga ämnen kan andas in både utomhus och inomhus. Världshälsoorganisationen (WHO) klassar utomhusluftföroreningar som ett cancerframkallande ämne.
Kiseldamm är en typ av mineraldamm som kan andas in i vissa yrken, exempelvis inom gruvdrift, byggbransch och sandbläsning. Långvarig exponering för kiseldamm skadar lungorna och arvsmassan och ökar risken för både lungcancer och andra lungsjukdomar, som silikos.
Dieselavgaser är en form av luftförorening som bildas från dieselmotorer och som innehåller kemikalier som kan skada DNA. Exponering sker på arbetsplatser, i trafik och i andra miljöer, särskilt för yrkesgrupper som chaufförer, maskinister och anläggningsarbetare.
Passiv rökning innebär att icke-rökare andas in rök från andras cigaretter, pipor eller vattenpipor. Röken innehåller samma farliga ämnen som aktiv rökning och ökar risken för lungcancer även hos personer som aldrig själva rökt. Barn är särskilt känsliga för exponering i hemmet.
Personer som har nära släktingar som haft lungcancer löper en förhöjd risk att själva insjukna. Det beror delvis på att vissa genetiska mutationer kan ärvas och göra cellerna mer mottagliga för canceroande skador. Kombinationen av ärftlighet och rökning ökar risken ytterligare.
De som haft kroniska lungsjukdomar, exempelvis kronisk bronkit eller emfysem (KOL), har en högre risk att utveckla lungcancer. Dessa sjukdomar skadar lungvävnaden och gör den mer känslig för cancerframkallande ämnen.
Lungcancer drabbar oftast äldre vuxna, och de flesta fallen diagnostiseras hos personer över 60 år. Risken ökar med åldern eftersom cellskador ansamlas under livets gång och kroppens förmåga att reparera dem minskar.
Den viktigaste åtgärden för att förebygga lungcancer är att inte röka – eller att sluta röka, oavsett hur länge man har gjort det. Att testa sitt hem för radon, skydda sig mot damm och avgaser på arbetsplatsen samt minska exponeringen för passiv rökning och luftföroreningar kan också minska risken betydligt. Upplever du symtom som långvarig hosta, andnöd eller blodig upphostning bör du kontakta vården för undersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online