Lymphocytopeni (lympenpeni) definieras som ett absolut lymfocytantal (ALC) under 1 000/µL hos vuxna (under 3 000/µL hos barn). Lymfocyter – T-celler, B-celler och NK-celler – är centrala för det adaptiva immunförsvaret.
Huvudorsaker
- Infektioner: HIV (CD4+-utarmning), tuberkulos, virusinfektioner (mässling, hepatit), sepsis.
- Malignitet: Leukemi, lymfom, metastaserande cancer med benmärgsinfiltration.
- Autoimmuna sjukdomar: SLE, reumatisk artrit, Sjögrens syndrom, myasthenia gravis.
- Jatrogena (behandlingsrelaterade): Kortikosteroider (omfördelning), cytostatika, strålning, biologiska (rituximab, alemtuzumab), transplantationsimmunsuppression.
- Näringsmässiga: Protein-energibrister, zinkbrist.
- Splenektomi: Förlust av splenens lymfocytreservoir.
- Kongenita: SCID, DiGeorge-syndrom, ataxia-teleangiektasi.
Symtom
- Återkommande eller ovanliga infektioner (virus, svamp, intracellulära bakterier).
- Trötthet, viktminskning, feber, nattsvett.
- Dålig sårhelning.
Diagnostik och hantering
- B-status med differentialräkning → flödescytometri för T/B/NK-delmängder.
- HIV-testning, immunglobulinnivåer, vaccintitrar.
- Behandla grundorsaken; profylaktiska antibiotika (TMP-SMX) om CD4 < 200.
- IVIG vid humoral brist; G-CSF är inte effektivt för lymfopeni.
Lymphocytopeni är ett tecken, inte en diagnos. Att identifiera och åtgärda rotorsaken är avgörande.
