När en läkare eller annan vårdpersonal misstänker att en person kan ha lymfom beställs oftast ytterligare undersökningar och provtagningar för att bekräfta diagnosen. Här går vi igenom de vanligaste stegen i utredningen och vad varje test kan visa.
Blodprover kan ge en överblick över blodvärdena och avslöja förekomsten av onormala celler. Resultaten ger också värdefull information om patientens allmänna hälsotillstånd inför eventuell behandling.
Med en urinanalys kan vården kontrollera om urinen innehåller onormala celler eller andra markörer som kan tyda på lymfom eller andra underliggande tillstånd.
Bildgivande metoder som ultraljud, datortomografi (DT) och magnetresonanstomografi (MR) hjälper till att identifiera förstorade lymfknutor och kartlägga vilka områden i kroppen som påverkats av sjukdomen.
Vid en biopsi tas ett litet vävnadsprov från en drabbad lymfknuta eller från ett annat aktuellt område, som därefter analyseras i mikroskop. Detta betraktas som det definitiva testet för att diagnostisera lymfom, eftersom det kan fastställa både vilken typ av lymfom det rör sig om och hur långt sjukdomen har utvecklats.
I vissa fall rekommenderas även en benmärgsbiopsi, där ett prov tas från benmärgen för att bedöma om lymfomet har spridit sig dit. Undersökningen är viktig för en korrekt stadiumbedömning.
När diagnosen lymfom har bekräftats påbörjas ofta en mer omfattande utredning för att fastställa sjukdomens utbredning och aggressivitet. Det kan innefatta kompletterande bildundersökningar, PET-kamera (positronemissionstomografi) samt specialiserade analyser för att utvärdera funktionen och egenskaperna hos de drabbade lymfknutorna.
Resultaten från dessa undersökningar ligger till grund för valet av behandling och gör det möjligt för vårdteamet att anpassa vården efter varje patients specifika situation. Att ställa frågor och delta aktivt i samtal med läkaren under utredningen kan hjälpa patienten att förstå processen och känna trygghet inför nästa steg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online