En lymfocytkvot på 8 900/µL hos en vuxen är förhöjd (referensintervall typiskt 1 000–4 800/µL, varierar per lab). Lymfocytos kräver klinisk korrelation för att skilja reaktiv från neoplastisk orsak.
Vanliga orsaker till lymfocytos
- Akuta virusinfektioner: EBV (mononukleos), CMV, influensa, hepatit, COVID-19, adenovirus.
- Kroniska infektioner: Tuberkulos, brucellos, syfilis.
- Specifika bakteriella infektioner: Kikhosta (märklig lymfocytos), kattklå-sjukdom.
- Lymfoproliferativa sjukdomar: Kronisk lymfatisk leukemi (CLL), lymfom (särskilt follikulärt, mantelcell), håriga cell-leukemi.
- Autoimmun/inflammatoriska: Autoimmun lymfoproliferativt syndrom (ALPS), serum-sjukdom.
- Post-splenektomi / Hyposplenism: Förlust av splenisk sekvestration.
- Kortikosteroid-effekt: Demargination (vanligtvis neutrophilia, men kan påverka lymfocyter).
Diagnostisk utredning
- Kliniskt sammanhang: Feber, nattsvett, viktminskning, lymfadenopati, splenomegali, trötthet?
- Upprepa B-status med differentialräkning: Bekräfta persistens.
- Perifer blodutsträckning: Leta efter atypiska lymfocyter (viral), smudge cells (CLL), lymfomceller.
- Flödescytometri: Om malignitet misstänks (klonal B-cellpopulation: CD5+, CD19+, CD23+ för CLL).
- Serologier: EBV, CMV, HIV, hepatit vid indikation.
När man ska remittera till hematologi
- Persistierande lymfocytos (>2–4 veckor)
- Varningssymtom (B-symtom, lymfadenopati, organomegali)
- Avvikande celler på utsträckning
- Flödescytometri antyder klonal population
En isolerad, asymptomatisk förhöjning kan vara reaktiv (nyligen viralt besvär), men medicinsk utredning är motiverad för att utesluta malignitet.
