Vad är kemisk kastrering och hur fungerar behandlingen?

Kemisk kastrering är ett alternativ till kirurgisk kastrering. Genom ett mindre invasivt förfarande uppnår kemisk kastrering samma resultat som den kirurgiska metoden: en kraftigt minskad produktion av det manliga könshormonet testosteron.

Kirurgisk kastrering

Kirurgisk kastrering innebär att patientens testiklar avlägsnas genom operation. Testiklarna utgör kroppens främsta källa till testosteron, det hormon som styr bland annat sexualdrift och spermieproduktion. Ingreppet är permanent och oåterkalleligt.

Kemisk kastrering

Vid kemisk kastrering hämmas testosteronproduktionen i stället genom läkemedelsbehandling. Patienten får regelbundna injektioner med syntetiska agonister för luteiniserande hormonfrisättande hormon, så kallade GnRH-agonister. Enligt Mayo Clinic stör dessa läkemedel de signaler som skickas från hjärnan till testiklarna, vilket gör att hormonproduktionen nästan helt upphör. Till skillnad från kirurgisk kastrering kan effekten i många fall bli bestående så länge behandlingen pågår, men den kan också avbrytas.

Biverkningar

Enligt University of Nebraska Medical Center är de vanligaste biverkningarna av kemisk kastrering:

• Erektil dysfunktion
• Värmevallningar
• Trötthet
• Illamående

Många patienter upplever även minskad muskelmassa, viktuppgång och nedsatt bentäthet över tid, vilket gör att läkare ofta följer upp behandlingen med regelbundna kontroller.

Användning vid prostatacancer

Kemisk kastrering används ibland som en del av behandlingen av prostatacancer. Eftersom testosteron kan stimulera tillväxten av prostatacancerceller kan läkare bromsa sjukdomsförloppet genom att hålla nere hormonproduktionen. Denna hormonbehandling, som ofta kallas androgen deprivationsterapi, pågår vanligtvis under flera år och kombineras ibland med strålbehandling eller kirurgi.

Användning mot sexualbrott

Kemisk kastrering kan även användas vid behandling av pedofiler och andra dömda sexualbrottslingar. Utgångspunkten är att sänkta testosteronnivåer leder till en minskad sexualdrift, vilket i sin tur kan minska risken för återfall i brott. I flera länder erbjuds eller krävs denna behandling som en del av rehabiliteringsprogram, ofta i kombination med psykologisk terapi och andra stödinsatser.