Högriskprostatacancer: vad det innebär och vilka behandlingar som finns

Prostatacancer är enligt American Cancer Society den vanligaste cancerformen efter hudcancer bland män i USA. Cirka en av sex män får diagnosen under sin livstid, men patienter med låg risk kan i många fall aldrig drabbas av några besvär. Det är framför allt män med högriskprostatacancer som har störst nytta av att aktivt söka aggressiva behandlingsalternativ.

Vad är högriskprostatacancer?

Högriskprostatacancer definieras som cancer i stadium A eller B i kombination med en Gleason-poäng på sju och ett PSA-värde (prostataspecifikt antigen) över 10. All prostatacancer som redan nått stadium C eller D räknas också som högrisk.

Gleason-poängen bedöms utifrån hur cancercellerna ser ut i mikroskop – ju högre poäng, desto mer aggressiv är cancern. PSA är ett protein som bildas i prostatakörteln och som ofta stiger när cancer finns i körteln.

Varför riskklassificeringen är viktig

Klassificeringen ”hög risk” innebär att patientens cancer har större sannolikhet att sprida sig utanför prostatakörteln och utvecklas till en livshotande sjukdom. Därför kräver denna cancerform oftast en mer aktiv behandlingsplan än lågriskformer.

Vanliga behandlingar

Enligt National Institutes of Health är de vanligaste behandlingarna vid lokaliserad högriskprostatacancer radikal prostatektomi, det vill säga kirurgisk borttagning av hela prostatakörteln, samt strålbehandling. Ofta kombineras metoderna för att ge bästa möjliga möjlighet till bot.

Alternativa tillvägagångssätt

Vissa patienter genomgår hormonbehandling före strålning eller operation för att bromsa cancerns tillväxt. Andra väljer att inte behandla tumören direkt utan i stället vänta och se hur den utvecklar sig, eller att endast behandla symtomen medan sjukdomen fortskrider. Denna strategi kallas aktiv övervakning eller så kallad watchful waiting och kan vara ett alternativ framför allt för äldre patienter med andra hälsoproblem.

Viktiga faktorer att överväga

Att välja rätt behandling vid högriskcancer är svårt. National Institutes of Health betonar att faktorer som ålder, allmänt hälsotillstånd och förväntad livslängd måste vägas in av både patienten och läkarna innan beslutet fattas. En öppen dialog med urolog och onkolog är avgörande för att kunna välja den strategi som passar bäst för varje enskild patient.