Ingen känd behandling mot prostatacancer är helt fri från biverkningar. Det gör valet av behandlingsform mycket svårt för män som har fått diagnosen. Det bästa rådet är att ta sig tid att undersöka alla behandlingsalternativ noggrant, prata med både läkare och patientstödgrupper samt inhämta second opinions från läkare som arbetar med olika behandlingsmetoder. Många patienter upptäcker nämligen att urologer ofta rekommenderar borttagning av prostatan, medan strålterapeuter rekommenderar strålbehandling, och så vidare.
Strålning för att döda cancerceller i prostatan kan skada ändtarmen, urinblåsan och urinröret. Ärrbildning i urinröret kan leda till en förträngning (striktur) som orsakar urineringsproblem senare i livet. Andra tarmrelaterade biverkningar inkluderar diarré, blockeringar, fistlar eller perforation. Möjliga problem med urinblåsan och urinröret är blåskatarr (cystit), ändtarmsinflammation (prokit) eller urinrörsinflammation (uretrit). Inkontinens kan förekomma, men risken är lägre vid strålbehandling än vid kirurgi. Negativa effekter på sexuell förmåga kan också uppstå.
De vanligaste biverkningarna efter prostatektomi är inkontinens och impotens. Djup ventrombos (blodpropp) kan uppstå om benen inte hanteras korrekt under operationen, vilket i sin tur kan leda till emboli eller hjärtinfarkt. Eftersom en ny förbindelse måste skapas mellan urinröret och urinblåsan – en så kallad anastomos – kan komplikationer uppstå i detta område, särskilt om den postoperativa vården brister eller om patienten inte undviker aktiviteter som cykling och liknande träning tillräckligt länge efter operationen.
Androgendeprivation är en kemisk motsvarighet till orkiektomi (kirurgisk kastrering). Att helt stänga av kroppens förmåga att producera testosteron kan leda till allvarliga problem med livskvaliteten. Den vanligaste biverkningen av denna behandling är benvävnadsförlust. På längre sikt kan detta resultera i frakturer, skelettsmärtor och minskad kroppslängd. Andra vanliga effekter är minskad libido och impotens, vilket inträffar i nästan samtliga fall.
Nedfrysning av prostatakörteln kan orsaka smärtor i ändtarmen, urinvägsinfektioner, inkontinens, impotens, hematuri (blodig urin) eller svullnad i pungen (scrotalt ödem). Förträngningar i urinröret kan bero på den döda vävnad som bildas genom nedfrysningen. En fistel, alltså en onaturlig gång, kan dessutom uppstå mellan urinröret och ändtarmen, vilket kan ge upphov till urinvägsinfektion eller diarré.
Alla former av prostatacancer är inte aggressiva. Många tumörer växer så långsamt att patienten kan avlida av andra orsaker långt innan cancern hinner bli ett verkligt problem. Om cancern har konstaterats som långsamväxande och endast är begränsad till själva prostatan kan detta alternativ vara ett rimligt val. Det kräver dock regelbunden kontroll av PSA-nivån (prostataspecifikt antigen) samt löpande beräkningar av hur nivån förändras över tid, för att snabbt kunna agera om cancern skulle börja utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online